Kommunal ekonomi

”Kommunernas ansvarslösa lyxliv måste få ett slut”

Svenska kommuner tar inte ansvar för sina vidlyftiga investeringar och prestigeprojekt. Likt de medverkande i tv-programmet Lyxfällan måste de välja bort glamouren för att ha råd att bekosta det som är betydelsefullt på riktigt.

Svenska kommunpolitiker hör hemma i tv-programmet Lyxfällan. Likt personerna som normalt medverkar i programmet har flera av kommunerna fastnat i ett riskbeteende med ofinansierad lyxkonsumtion som riskerar att försätta dem i enorma låneskulder. Trots begränsade resurser prioriteras glamourösa prestigeprojekt som riskerar att utplåna möjligheterna att finansiera framtidens välfärd. Min egen kommun, Linköping, och dess slöseri med skattemedel illustrerar att kommunerna skulle kunna klara av de ekonomiska utmaningarna, men bara om man är beredd att ge upp sina kostsamma vanor.

Sveriges kommuner står nämligen inför stora prövningar. SKL varnar för en skattechock de kommande åren med höjd skatt på två kronor på grund av kostnader som följer av befolkningsökningen och de demografiska förändringarna. Inom kort riskerar framförallt kostnaderna för försörjningsstöd öka radikalt när statens etableringsersättning för nyanlända löper ut och kommunerna tar över ansvaret för försörjningen. Vi behöver inventera kostnaderna i våra verksamheter för att undvika att stå med alternativen skattechock eller sänkt kvalitet i välfärden som enda handlingsutrymme inom ett par år.

Kristdemokraterna i Linköping har presenterat en budgetmotion där vi sänker kommunalskatten med en hel skattekrona samtidigt som vi gör omfattande satsningar i välfärdens centrala delar. Vi visar att det går att bibehålla kvalitet i skolan och omsorgen, men samtidigt hålla nere skatten på arbete.

De flesta kommunpolitiker är medvetna om att hög skatt påverkar kommunens tillväxt och attraktivitet negativt. De hänvisar ofta till pressade situationer ute i kärnverksamheterna när de fattar beslut om skattehöjningar eller avstår från skattesänkningar, men vår budget visar att det inte behövs några nedskärningar i välfärdens kärna för stoppa trenden med höjda kommunalskatter.

För att finansiera vår skattesänkning har vi istället granskat kostnaderna inom Linköpings övriga verksamheter. Där kunde vi konstatera att kostnaderna för central förvaltning skenat de senaste åren. På bara ett år ökade omkostnaderna för politik och gemensamma avgifter från 25 till 45 miljoner.

Därtill har utgifterna för kommunikation, med almedalsprojekt i mångmiljonklassen och reklaminköp, de senaste åren nära fördubblats. I årets budgetförslag från Linköpings socialdemokratiska majoritet föreslås kommunstyrelsens budgetram, där dessa poster ligger, öka med ytterligare 42 miljoner.

Det är bekymmersamt att betrakta den svällande byråkratin samtidigt som kommunen lättvindigt avsätter miljoner för att finansiera ett filmproduktionsbolag med drömmar om den flärdfulla tillvaron på röda mattan. Men mest oroande är kommunernas vulgära planer på investeringssidan, där det inte tycks finnas några gränser.

På vår nota finns en ny simhall för 760 miljoner. Ett vanligt badhus kostar cirka 100 miljoner. Ytterligare 750 miljoner prognostiseras för ett skolbygge som utifrån vår kartläggning borde bli Sveriges dyraste skola. Ytterligare projekt där Linköpings skattebetalare förväntas betala är bland annat en ny konsert- och kongresshall med minst dubbelt så stor kapacitet som nuvarande kongressanläggning, ett besöksmål av nöjesfältskaraktär, en kommunal biograf som ska konkurrera med SF bio och ett antal nya idrottshallar.

Svenska kommunpolitiker tycks uttråkade av sina huvudsakliga ansvarsområden. Det räcker inte att bygga ordinära skolbyggnader eller att prioritera äldreboenden. Ingen kommun vill vara medioker, utan varje byggprojekt blir del av storslagna ambitioner om att sätta kommunen på kartan.

Tyvärr är Linköpings kommunpolitiker inte de enda som är i behov av intervention och granskning för sina lyxvanor. I Göteborg avsätts miljarder för hotellkomplex runt Liseberg. Runt om i landet planeras för nya arenor, kongresshallar och andra skrytbyggen trots rekordhöga byggkostnader. Tyvärr saknas marknadsmässiga kalkyler för de flesta projekt och skattebetalarna står för slutnotan.

Det krävs inte någon doktorsexamen i matematik för att notera att kalkylen inte går ihop. Kommunerna har tappat fattningen om sina utgifter och släppt det ekonomiska ansvaret för framtiden. De borde anmälas till Lyxfällan för att få ordning på sina omkostnader för att inte hamna i en låneskuld som riskerar att rasera förutsättningarna för tillväxt och välfärd.

De måste precis som programmets övriga medverkande välja bort glamour och prestige för att ha råd att bekosta det som är betydelsefullt på riktigt. Men för kommunerna är det inte mat och husrum som står på spel. För dem är det kvaliteten i vård, skola och omsorg som riskeras om de inte gör insatser för att komma ur sina ofinansierade lyxliv.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.