Det måste sägas om och om igen: De tre senaste åren är de varmaste som någonsin uppmätts: 1,1 grader över förindustriella värden. En ny rapport varnar för att en uppvärmning på två grader kan innebära att planeten ”tippar över” och att en accelererande uppvärmning blir omöjlig att stoppa.
Vi ser redan konsekvenserna av uppvärmningen: extrema väderhändelser i form av torka, värmeböljor, orkaner, skyfall och översvämningar. Inom några decennier kan detta leda till hundratals miljoner klimatflyktingar, mestadels från regioner som inte själva har bidragit till klimatuppvärmningen.
Utsläppen av växthusgaser måste omedelbart börja minska kraftigt, såväl globalt som i Sverige. Arbetet med att rädda planeten börjar underifrån. Enskilda länder, företag och kommuner bör fatta beslut som stödjer – inte motverkar – de nödvändiga utsläppsminskningarna. Och det leder oss över till de svenska kommunerna, och Sveriges elexport.
Förra året producerade den svenska vindkraften 17 TWh el och Sverige nettoelexport uppgick till 19 TWh. Denna elexport har en mycket stor klimatnytta. Om elexporten ersatte stenkol i anläggningar som producerar både el och värme så minskade Europas utsläpp med cirka 14 miljoner ton koldioxid. Det motsvarar en fjärdedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser!
Sverige, Storbritannien och en rad andra länder har slagit fast att kolkraften i Europa måste fasas ut senast 2030 om man ska kunna leva upp till Parisavtalet. Kolkraften står för cirka 20 procent av utsläppen inom EU, men skulle relativt snabbt kunna trängas ut av förnybar elproduktion. Och Sverige, med en stor yta och goda vindförhållanden, har mycket goda förutsättningar att bidra till detta.
Samtliga sju riksdagspartier som deltog i den parlamentariska Miljömålsberedningen enades om att Sverige har goda möjligheter att ”vara en stor nettoexportör av el till länder med hög andel fossila bränslen i energitillförselmixen”.
På senare tid är det främst allianspartierna som poängterat nyttan med elexporten:
• Liberalernas energipolitiska talesperson Maria Weimer slog fast i en debattartikel i Dagens Samhälle: ”Svensk elexport tränger undan stora mängder fossil elproduktion i våra grannländer. Elexporten gör med andra ord stor klimatnytta. Varje kilowattimme som exporterats innebär en minskad användning av fossila bränslen.”
• Kristdemokraternas partiledare Ebba Thor Busch sade i valrörelsen: ”Ska vi kunna få ner utsläppen rejält och dessutom kunna bidra till att få ned utsläppen i andra länder, då kommer det kräva mer el, inte mindre.”
• Moderaternas EU-parlamentariker Gunnar Hökmark har preciserat klimatnyttan, med stöd av beräkningar gjorda av nationalekonomen och finanspolitiska rådets tidigare ordförande John Hassler: ”En ökning av svensk elkraftsproduktion med 1 procent skulle kunna hjälpa Polen minska utsläppen med ungefär 1,3 miljoner ton koldioxid per år, vilket motsvarar de årliga utsläppen från 600 000 nya personbilar.”
Man bör notera att det kan finnas problem vad gäller överföringskapacitet både inom landet och till och från våra grannländer. Dessa problem bör byggas bort, i enlighet med EU:s uppmaningar. Men man kan inte bortse från att svensk elexport på ett mycket effektivt sätt minskar koldioxidutsläppen i Europa och bidrar till att bromsa den pågående klimatförändringen.
Samtidigt som alla riksdagspartier (utom SD) betonar elexportens klimatnytta blir det allt vanligare att kommunerna stoppar utbyggnaden av vindkraft. Det kommunala vetot stoppar hälften av vindkraftverken innan de ens kommit till miljöprövning, enligt branschorganisationen Svensk Vindenergi. Nyligen sade exempelvis Kristianstad nej till en havsbaserad vindkraftpark, trots att parken kan reducera utsläppen dubbel så mycket som de samlade utsläppen inom kommunen.
Vi kan inte vänta. Koldioxidutsläppen måste minska snabbt. Och det går relativt snabbt att ersätta kolkraftverken i norra Europa med vindkraft och annan förnybar elproduktion.
Därför bör alla kommuner som överväger att stoppa vindkraftsprojekt tänka sig för en extra gång. Och därför bör alla partiledningar som tar klimatet på allvar ha omfattande interna diskussioner om vikten av att kommunerna inte sätter käppar i hjulet för den förnybara elproduktionen.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
