Debatt
Svenska modellen
11 september 2019 kl 05:49

Kommunerna har glömt hur svenska modellen fungerar

Förr var en tvisteförhandling ett misslyckande, numera är det ett arbetssätt i kommunerna. Men en kommun som har som mål att pressa ned arbetsförhållandena är ingen attraktiv arbetsgivare, menar Jessica P Klemetsson, Kommunal Stockholms län.

Det här är en opinionstext

Under de senaste åren har vi som är fackliga företrädare inom Kommunal sett en oroande utveckling i kommunerna inom Stockholms län. Förhandlingsklimatet har hårdnat från arbetsgivarsidan. Tjänstemän och chefer inom kommunerna agerar på ett sätt som gör att Kommunal uppfattar dem som grindvakter med uppgift att se till att golvet i lagstiftning och avtal också är det reella taket i verksamheten.

Vi ser en minskad förståelse för att den svenska modellen bygger på en ömsesidig respekt mellan arbetsmarknadens parter. Denna respekt har skapat bästa möjliga resultat för alla inblandade: kommunen, lokal chef, Kommunal och medlemmar/anställda. Det nya sättet att agera – med ståndpunktsförhandlingar som ingen vinner på och juridiska överprövningar från kommunernas sida – har blivit vardag. Förr var en tvisteförhandling ett misslyckande, nu är det ett arbetssätt.

Vi är vana att se den här typen av agerande från de privata och profitsökande motparter som Kommunal förhandlar mot. Men att svenska kommuner agerar på det här sättet mot sina anställda – som ofta även är medborgare i kommunen – är en ny och oroande utveckling.

Vi upplever att det här i stor utsträckning beror på att en ny generation av tjänstemän inom hr har kommit in i kommunerna. En generation som saknar erfarenhet och kunskap om hur den svenska modellen är tänkt att fungera i verkligheten.

Ett hårdare klimat får katastrofala konsekvenser för kommunernas verksamhet och de invånare som är beroende av välfärden. En kommun som har som målsättning att pressa ned arbetsförhållandena i golvet framstår inte som en attraktiv arbetsgivare. De lagar och avtal som finns är inte specialanpassade till den enskilda kommunen eller den enskilda medarbetaren. Och alla förlorar på att kommunerna håller hårt på ett centralt beslutat regelverk som snarare än att vara ristat i sten ska vara en vägledning i förhandlingen mellan arbetsmarknadens parter på lokal nivå.

I och med att den nya generationen kommunala mellanchefer saknar en klar förståelse för hur den svenska modellen är tänkt att fungera har man en övertro på lagens bokstav och överprövar även den lägsta nivån i de centralt förhandlade avtalen på juridisk väg. Att ta till juridiken som slagträ redan i början av en förhandlingssituation är inte ett konstruktivt arbetssätt. Det här är något vi måste komma ifrån om vi vill återskapa en situation där vi med sunt förnuft löser de faktiska problem som finns i den lokala välfärden.

Vi måste bygga upp en ömsesidig respekt och tilltro för parternas kunnande. Ingen verksamhet fungerar utan sina anställda, och som situationen är i dag upplever inte anställda att deras kompetens och förslag på hur verksamheten ska styras och utvecklas tas tillvara. Att lägga fokus på att lokalt lösa de problem som finns kommer att gynna alla inblandade parter och bidra till en god service till medborgarna.

Arbetsorganisation, arbetsförhållanden och arbetstid måste så långt som möjligt anpassas till medarbetarens förutsättningar och bidra till bästa möjliga hälsa och välbefinnande. Om vi tillsammans lyckas med detta höjs statusen på Kommunals yrken, kvaliteten i välfärden och resulterar i färre utslitna medborgare som kommunen ändå har ekonomiskt ansvar för om de på grund av sitt arbete inte längre kan arbeta.

Om vi misslyckas med det här kommer resultatet bli en minskad tilltro till vårt samhällskontrakt och våra folkvalda politiker.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.