Debatt
Arbetsförmedlingen
9 juli 2019 kl 05:00

Kommunerna får betala när regeringen drar ned på AF

Kommunalråden i de kommuner jag besökt är oroliga över att kommunens försörjningsstöd ökar. De är dessutom bekymrade över den egna personalens arbetsmiljö när svåra individärenden ska hanteras av kommunerna utan de verktyg som Arbetsförmedlingen tidigare stått för, skriver fackförbundets ST:s ordförande Britta Lejon. 

Det här är en opinionstext

Under försommaren har jag besökt flera kommuner i Västerbotten, Värmland, Småland och Kronoberg. I de flesta fall är kommunalråden kritiska till nedläggningarna av de lokala arbetsförmedlingskontoren. Vid mina besök har den samfällda bedömningen varit att man inte bedömer att privata aktörer har intresse av att etablera sig i deras kommun. Risken är att ansvaret i en sådan situation kommer att lämpas över på kommunerna.

Kommunerna har redan påverkats av neddragningarna inom Arbetsförmedlingen. ”Det kändes som någon slog undan benen” som ett kommunalråd sa. De vittnar också om att den kraftiga neddragningen av de arbetsmarknadspolitiska insatserna inneburit att deras kommuninvånare nu måste lämna de extratjänster, utbildningar och subventionerade anställningar de haft. Kommunerna är oroliga över att deras försörjningsstöd ökar och de är bekymrade över den egna personalens arbetsmiljö när svåra individärenden ska hanteras av kommunerna utan de verktyg som Arbetsförmedlingen tidigare stått för. Ett kommunalråd sa: ”Jag vill inte tänka på hur det ska bli i framtiden”.

Kommunerna säger att den statliga närvaron är viktig lokalt. Och då menar de inte ett kontor som handläggare på Arbetsförmedlingen åker till några timmar i veckan. För att hjälpa dem som står längst från jobben behövs en regelbunden kontakt med samma arbetsförmedlare över lång tid. Trygghet är nödvändigt för dessa grupper.

Kommunerna säger också att det måste finnas resurser till arbetsmarknadspolitiska åtgärder såsom utbildning och subventionerade anställningar. De säger att den kompetens som funnits på Arbetsförmedlingen behövs framöver. De säger alla att för de grupper som behöver Arbetsförmedlingen mest funkar inte digitala tjänster.

Som ett kommunalråd uttryckte det; ”Jag blir mörkrädd”. En annan ställde den kloka frågan: ”Hur säkerställer man att personen man pratar med digitalt förstår?” Samtliga säger också att det är viktigt att staten ser kommunen som en aktör.

Tidsperspektivet är viktigt för alla kommuner jag besökt. De kräver klara besked omgående. ”Vi kan inte slopa en modell innan vi har en ny på plats”, ”Det är här och nu!” Utifrån den verklighet kommunerna har att hantera ser vi följande som avgörande delar i en framgångsrik arbetsmarknadspolitik:

  • Säkerställ tillräckliga resurser till de arbetsmarknadspolitiska insatserna.
  • Tydliggör att Arbetsförmedlingens huvuduppgift motsvarar hur verksamheten ser ut i verkligheten, med fokus på verksamma insatser för dem som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden. 
  • Säkerställ den lokala närvaron och förmågan. Ge den nya ledningen för Arbetsförmedlingen i uppdrag att riva upp beslutet om nedläggningen av de 132 kontoren. 
  • Använd Arbetsförmedlingen som en plattform för samverkan med både kommuner och privata aktörer. Delade lokaler, gemensam digital infrastruktur och samordning kring personer i långvarigt utanförskap. Det ger förutsättningar för fler privata komplement i hela landet, samtidigt som infrastruktur och kompetens inom Arbetsförmedlingen kan tas tillvara. 
  • Definiera kraven på privata aktörer, inte bara i fråga om kompetens och långsiktighet i åtgärderna, utan också ifråga om samverkan med kommuner och andra aktörer. 

Privata och ideella aktörer kan berika och utveckla offentliga insatser för att bryta utanförskap och för att fler ska återgå till den reguljära arbetsmarknaden. Men det är svårt att se hur de skulle kunna ersätta närvaron i hela landet och hur ansvaret för långvarigt utanförskap då skulle hanteras. Vi uppmanar regeringen att börja förändringsarbetet med att lyssna på kommunernas erfarenheter och behov. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.