Kommunerna behöver stöd i avloppsarbetet

Det finns miljöhjältar i det här landet som sällan uppmärksammas. Det är de kommunala tjänstemän som sliter för att hjälpa oss att göra miljön bättre. De är nästan 3000. Majoriteten kvinnor. 

Vi har bra miljölagar i Sverige som framsynta politiker tagit fram. Men utan alla miljö- och hälsoskyddsinspektörer runt om i landet, hade flera av dem inte gjort så mycket nytta. 

Jag fick i maj förra året i uppdrag av regeringen att utreda hur fler dåliga små avlopp kan åtgärdas. Idag ökar antalet dåliga små avlopp varje år mer än antalet som åtgärdas. Fortfarande finns cirka 180 000 små avlopp som inte uppfyller de krav som ställdes redan 1969. 

Jag har med hjälp av en grupp experter och utredningssekreterare i nästan ett år arbetat med att ta fram och förverkliga ett antal idéer. Jag har också rest en del i landet och träffat massor av miljöinspektörer.

Det vi sett är att fastighetsägarna sällan på eget initiativ åtgärdar sina dåliga avlopp. Det är först när kommunen uppmärksammar brister och ställer krav som det händer något. Slutsatsen är att fastighetsägarna själva måste ha bättre koll på sina avlopp, de måste få någon drivkraft för att åtgärda dem på eget initiativ och staten måste med ändrade regler och ökat stöd hjälpa kommunerna till effektivare tillsynsarbete.

Mitt viktigaste förslag är något vi kallar en avloppsdeklaration. Förslaget är att alla med eget avlopp ska skicka in en sådan till kommunen. Till sin hjälp måste de anlita ett ackrediterat företag. Lite som när man gör en energideklaration eller låter sotaren kontrollera skorstenen.

Kontrollen ska resultera i en deklaration med en enkel slutsats, till exempel röd, gul eller grön. Då får kommunens miljö- och hälsoskyddsinspektörerna en kartläggning av alla avlopp och kan inrikta tillsynen där problemen är som störst. Men viktigast är att fastighetsägaren får veta vad som krävs. De kan själva börja planera för att bygga om eller bygga nytt och på sätt undvika kommunens tillsynsavgifter. Jag tror att många kommer att göra det och att kommunen kommer att kunna fokusera på ansökningar om nya avlopp snarare än att jaga gamla syndare. 

Jag hade inte gått vidare med detta förslag om jag inte hade fått så starkt stöd av inspektörer och kommuner runt om i landet.

Men avloppsdeklarationen räcker inte. Kommunens arbete måste också stärkas. Reglerna för vad som gäller för små avlopp behöver bli tydligare, till exempel genom föreskrifter från Havs- och vattenmyndigheten. Länsstyrelserna behöver ge mer stöd till kommunerna.

Alla nationella myndigheter som på olika sätt arbetar med vatten och avlopp behöver samverka mer, sammanställa fakta och kunskap och sprida erfarenheter om hur kommunerna kan arbeta effektivare. Havs- och vattenmyndigheten bör också ta fram kunskap om funktioner hos olika typer av avloppsanläggningar för att underlätta både för inspektörer och fastighetsägare att välja den bästa och billigaste avloppstekniken.  

Jag tror också att staten kan avlasta kommunerna genom att inrätta en central landsomfattande VA-rådgivning. Det finns rådgivning som är gemensam över hela landet och lika bra kan ske från ett ställe istället från varje kommun. Regeringen behöver avsätta pengar för detta, menar jag. 

Slutligen får vi inte glömma vad det är miljö- och hälsoinspektörernas uppdrag ytterst handlar om. Att vi inte ska skapa mer obalans med näringsämnen som fosfor och kväve i naturen än vi redan gjort. Och att vi inte blir sjuka av till exempel bakterier och annat som vi släpper ut i avloppen. Det är därför deras arbete är så viktigt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.