Idéburna sektorn

Kommuner – våga starta en dialog om idéburen välfärd!

Under min resa runt om i Sverige har jag träffat tjänstemän som inte riktigt förstått sitt uppdrag, och som fastnat i fyrkantiga ramar och det som fungerat tidigare. Men det finns också de där andra – som ser möjligheter.

Sedan debatten om vinster i välfärden drog igång har jag intresserat mig för de idéburna organisationer som driver välfärd utan vinstintresse. Hur går det att driva vård, skola och omsorg baserat på en idé? Vilket mervärde tillför de?

Under lite mer än ett år har jag rest runt i Sverige och träffat företrädare för kommuner, regioner och idéburna organisationer som driver behandlingshem, skolor, hemtjänst, vårdcentraler och förskolor. Vi har talat om den nationella Överenskommelsen som slöts mellan regeringen, Sveriges Kommuner och Landsting och idéburna organisationer på det sociala området 2008 och hur samverkan mellan det offentliga och civilsamhället ser ut lokalt.

Jag har mött tjänstemän som inte riktigt förstått sitt uppdrag och som är osäkra på hur samverkan med civilsamhället ska gå till. Som fastnar i fyrkantiga ramar och håller fast i det som fungerat tidigare, istället för att prova något nytt. Men jag har också träffat tjänstemän som välkomnar ett utökat samarbete med civilsamhället. Som är nyfikna på hur de tillsammans kan utveckla verksamheter och arbetssätt.

Jag har mött företrädare för idéburna organisationer som har tappat sugen för att de upplever att ingenting har förändrats. I kommuner där samarbetet fungerade innan Överenskommelsen fanns, fungerar det fortfarande och på platser där det inte fungerade, har det inte blivit någon förändring.
Några som tycker att det är svårt att få kontakt med rätt person på kommunen och som inte möter någon förståelse för civilsamhällets villkor. Men jag har också mött ledare i organisationer som tar för sig i samarbetet, i upphandlingar och i utvecklingen av välfärden.

Organisationerna efterfrågar EN väg in i kommunen istället för att bli hänvisade till olika förvaltningar, med risken att ärendet hamnar mellan stolarna. Det borde vara lika naturligt att inrätta ett kontor för civilsamhället som det är att ha ett näringslivskontor i kommunen.

Framför allt har jag mött en stor entusiasm, både från myndighetshåll och i idéburna organisationer, för den verksamhet man bedriver och en vilja att göra samhället lite bättre genom samverkan.
Jag har sett att samtliga verksamheter som jag har besökt, oavsett organisationsform, har tänkt till kring vilket mervärde de tillför. Mervärdet kan se väldigt olika ut, men de idéburna organisationerna behöver bli bättre på att visa det utåt.

Det är inte lätt för, de ofta fyrkantiga, myndigheterna att möta de flexibla och genuint folkliga föreningarna i en samverkan kring välfärden i samhället. Goda relationer är ofta personbundna och riskerar att brytas när tjänstemännen eller företrädarna för föreningen slutar.

Kommunerna måste också bli bättre på att lära sig organisationernas förutsättningar och spelregler för samverkan, samt att ta med konsekvenser för civilsamhället i kommunala planer och styrdokument.

Den nationella Överenskommelsen har inneburit att de idéburna organisationernas villkor har förbättrats. Det är dock fortfarande alltför få kommuner och regioner som har antagit en lokal Överenskommelse eller inlett en dialog med föreningslivet. Det är ofta en förutsättning för att föreningar ska komma i fråga för upphandlingar, valfrihetssystem eller partnerskap, även om det finns exempel på bra samarbeten utan en formell överenskommelse.

När det gäller upphandling och förutsättningar för idéburna organisationer är den samlade bilden jag får att det är för mycket administration. Här finns förslag i den statliga civilsamhällesutredningen med reserverade kontrakt men också Idéburet Offentligt Partnerskap som provas på allt fler ställen i landet. I den utredningen efterfrågas också mer statistik om civilsamhället och bättre information till myndigheter. 

Vi behöver bredda kunskapen om civilsamhället och ge inspiration till kommuner att starta en dialog och att utveckla samverkan för en utökad idéburen välfärd. Den behövs!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.