Debatt
Tobak
29 oktober 2019 kl 19:00

Kommuner tar för mycket betalt av tobakshandlare

Sverige har en ny tobakslagstiftning som dagligvaruhandeln välkomnar. Men kommunernas hantering av administrationen och avgifterna när försäljningsställen senast 1 november ska ansöka om tillstånd ifrågasätts. Lever kommunerna verkligen upp till självkostnadsprincipen, undrar Svensk Dagligvaruhandel.

Det här är en opinionstext

Dagligvaruhandeln som säljer tobak med största noggrannhet och uppfyllande av lagar och restriktioner kring innehåll, varningstexter, marknadsrestriktioner, ålderskontroller med mera är de första att välkomna en ny tobakslag eftersom den innehåller åtgärder för att komma åt den oseriösa handeln och få bort smuggelcigaretter.

Att försäljningsställen måste söka tillstånd för försäljningen hos kommunen, i stället för som tidigare enbart anmäla till kommunen är en viktig åtgärd. Den 1 november ska de som vill fortsätta att sälja tobak ha ansökt om tillstånd hos kommunen.

Dessvärre väcks nu frågor hos oss kring hur kommunerna hanterar själva administrationen kring tillståndsprövningen och framför allt vilka avgifter som kommunerna tar ut.

I somras lanserade Tillväxtverket och Folkhälsomyndigheten en e-tjänst som kommunerna kan använda för att förenkla för företagare att ansöka om tillstånd och skapa en likvärdighet kring vilka uppgifter och blanketter som ska fyllas i eller bifogas. Ändå erfar dagligvaruhandeln att flera kommuner inte använder e-tjänsten.

När det kommer till de avgifter som kommunerna tar ut erfar dagligvaruhandeln också att det finns brister hos vissa kommuner. Enligt lagen ska kommunen tillämpa självkostnadsprincipen när nivån på tillståndsavgiften sätts, det vill säga bara ta in avgifter som täcker kostnader.

När vi på Svensk Dagligvaruhandel har gått igenom några kommuners avgifter kan vi konstatera att flertalet kommuner ligger på en total kostnad (både tillstånd- och tillsynsavgifter) på runt 14 000 – 15 500 kronor. Det låter mycket, för kommunen ska vid tillståndsprövning enbart rådfråga andra offentliga aktörer som polisen, Skatteverket och Kronofogdemyndigheten. Dokumentationen, som exempelvis egenkontrollprogram, förser butikerna kommunen med. Om kommunen använder den e-tjänst som Tillväxtverket och Folkhälsomyndigheten lanserade i somras borde administrationen vara enkel och det vara tydligt vilka uppgifter som företagen ska lämna. Dessutom bör skrivbordskontrollen inte vara så omfattande eftersom flertalet butiker redan finns registrerade hos kommunen för försäljning av livsmedel.

Det kan verka småsint av dagligvaruhandeln att överhuvudtaget reagera över 14 000- 15 500 kronor. Men då ska man veta att dagligvaruhandeln består av många småföretag och butiker med små marginaler i sin verksamhet. Många butiker tjänar inte ens så mycket på tobaksförsäljningen som man nu förväntas betala in till kommunen. Om marginaler äts upp genom nya pålagor, som dessutom inte går att motivera utifrån självkostnadsprincipen, försvinner förutsättningarna att verka och ge service till medborgarna. Tobak eller vilken produkt det än må vara, som kommunen förser med pålagor får konsekvenser för näringslivet. Därför är det så viktigt att kommunen tillämpar den självkostnadsprincip som de är skyldiga till enligt Sveriges riksdag och regering.

Jag undrar om det inte är dags att titta närmare på hur kommunerna tillämpar självkostnadsprincipen. Börja med de nu aktuella tillstånds- och tillsynsavgifterna kopplade till tobakslagstiftningen. Det kan nog finnas anledning att göra det.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.