Merparten av Sveriges bostäder byggdes under 1900-talet som ett svar på en extrem bostadsmisär. Men det var inte politiken som tog initiativ till att lyfta medborgarna ur misären – det var civilsamhället.
Det som förändrade landets bostadshistoria var de kooperativa rörelserna.1916 bildades SKB, Stockholms Kooperativa Bostäder, med syftet att förhindra spekulation och bygga med kvalitet för vanliga löntagare. 1923 bildades HSB, Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening, för att förse medlemmar i hela landet med bostäder till självkostnadspris.
De civila initiativen blev så framgångsrika att politiken tog efter och startade allmännyttiga bostadsbolag. 1936 bildades landets första kommunala bostadsbolag Familjebostäder. Under 50-70-talen tog det offentliga stort ansvar för byggandet. Genom en aktiv bostadspolitik gick Sverige från trångboddhet i undermåliga bostäder till modern boendestandard åt alla. Men utvecklingen upphörde.
Sedan 90-talskrisen har svensk bostadspolitik genomgått en förskjutning från ett starkt offentligt ansvar till att staten dragit sig tillbaka. Decennier av låg byggtakt har skapat en situation där bostadsmarknaden återigen präglas av otrygghet, höga kostnader och växande köer.
Civilsamhället och värdedrivna företag har återigen börjat ta ett allt större ansvar för att bidra till lösningar som ger fler ett tryggt hem. Vi ser i dag en mångfald av initiativ: organisationer och stiftelser som drivit sin boendeverksamhet utifrån en stark värdegrund sedan länge. Småskaligt lokalt byggande som får landsbygden att leva. Kooperationer och kollektivboenden som blockhyr eller bygger själva för att komma ner i kostnad och öka boendeinflytandet. Byggemenskaper som gör sammanslutningar av vanliga människor till byggherrar. Initiativ för klimatsmarta bostäder som finansieras med crowdfundingmodeller, som visar att det går att vara affärsmässig utan att drivas av vinstmaximering.
Detta är bara några exempel på hur värdedrivna aktörer arbetar för att möta bostadsbehovet, och samtidigt bidra till mångfald i boendeformer och stadsmiljöer. Men det är svårt att mäkta med i ett system som är anpassat till kommersiell projektutveckling. Politiken behöver underlätta för oss.
Bostadsförsörjningslagen och planmonopolet ger kommunerna både ett viktigt ansvar och stora möjligheter att tillgodose allas rätt till en bostad. Det är i dag svårt för mindre aktörer att finansiera den risk bostadsbyggande innebär och att få tillgång till byggklar mark. Dagens system gynnar stora aktörer som har muskler att under flera år delta i kommunala planeringsprocesser innan bygget kan komma igång.
Vi vill se ett proaktivt kommunalt arbete där kommunerna anvisar detaljplanerad mark till mindre aktörer. Det finns också lyckade exempel där kommunen gått in som borgenär för att möjliggöra billiga hyresrätter. Detta är något vi gärna skulle se mer av!
Vi menar att kommuner borde se samhällsnyttan i att stötta värdedrivna bostadsbyggare. Civilsamhället kommer inte ensamt att lösa bostadsbristen, men med fungerande villkor kan vi fortsätta utveckla lösningar och tillsammans skapa en bostadsmarknad som fungerar för alla. Ett tryggt hem är en mänsklig rättighet som Sverige måste ta på allvar.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
