Det är budgettider i Sveriges kommuner och landsting, och skatten väntas nästa år höjas i ett stort antal kommuner. Det är en trend som pågått länge.
Under veckan som gick presenterade Internationella Handelshögskolan i Jönköping en sammanställning av hur den totala kommunalskatten har förändrats över tid, år 1992 jämfört med 2018. Resultatet visar att skatterna höjts rejält sedan dess och i stort sett i samtliga kommuner. En tidigare summering som Skattebetalarna gjort av den gångna mandatperioden visar också att skatten höjts i 162 och sänkts i 16 av landets 290 kommuner under dessa år. Sedan 2014 har rikets genomsnittliga kommunalskatt ökat med 26 öre per hundralapp. Utvecklingen är oroande.
Kommunala skattehöjningar är skadliga av flera skäl. För det första får alla kommuninvånare mindre kvar att leva på, och de slår särskilt hårt mot låginkomsttagare. För det andra driver de upp de skadliga marginalskatterna på arbete. Med höga marginalskatter blir det mindre lönsamt att arbeta, ta större ansvar eller att utbilda sig. För det tredje så tenderar kommunala skattehöjningar att till stor del vältras över på staten och övriga kommuner, genom bland annat jobbskatteavdraget och det kommunala utjämningssystemet.
Sverige står inför svåra demografiska utmaningar och allt fler varnar för att lågkonjunkturen står för dörren. Detta sätter givetvis stor press på den redan hårt ansträngda välfärden och dess finansiering. Men stat, landsting och kommuner måste sluta se skattehöjningar som ett universalmedel mot alla problem och utmaningar vi står inför. Sverige har redan ett av världens högsta skattetryck, och det gör inte bara medborgarna utan hela landet fattigare då höga skatter påverkar svensk ekonomi och konkurrenskraft negativt.
Efter den stora skattereformen 1990–91 uppnåddes den politiska överenskommelsen om ”hälften kvar”; det vill säga att ingen ska betala mer än hälften av en löneökning i skatt. Men sedan dess har såväl värnskatten som avtrappningen av jobbskatteavdraget och stigande kommunalskatter drivit upp marginalskatterna. Med våra 60 procent har Sverige i dag världens högsta marginalskatt på arbete, som dessutom inträder vid internationellt sett låga inkomster. Det duger inte.
Prioriteringar och kraftiga effektiviseringar inom kommunsektorn är ett måste. Såväl analysföretaget WSP som Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi har visat att det finns stora kostnads- och produktivitetsskillnader mellan olika kommuner utan att detta motsvaras av kvalitetsskillnader. Det finns alltså ett rejält utrymme för effektivisering. Alla kommuner och landsting måste hantera våra gemensamma skattepengar med respekt och påminna sig vem pengarna egentligen tillhör. Felaktiga prioriteringar och bristande effektivitet är ett slöseri som måste stävjas.
Och det finns goda exempel. Ett sådant är Österåker, en kommun som nästa år sänker skatten för elfte gången sedan 2004 samtidigt som man höjt kvaliteten inom välfärdstjänsterna. Hårt jobb, långsiktig ekonomisk planering och fokus på kostnaderna har varit avgörande för att vända underskott till plus. Det är dags att skicka alla skattehöjarkommuners ekonomichefer på nästa tåg till Österåker för ett studiebesök.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
