Debatt
Infrastruktur
28 februari 2012 kl 13:12

Denna artikel publicerades för 8 år sedan

Kommuner motarbetar bergvärmen

Uppsala, Växjö, Värnamo, Visby och Härryda är alla exempel på kommuner som genom kostsamma rättsprocesser motarbetar privatpersoner som vill installera bergvärme, trots att det redan finns klara prejudicerande domar som ger dem rätt att själva välja vilken energikälla de vill ha. Det enda motivet bakom kommunernas motstånd tycks vara att försvåra för fjärrvärmens konkurrenter och marknadens fria val.

Det här är en opinionstext

Så har det åter hänt: En kommun som gör allt för att stoppa geoenergin till förmån för fjärrvärmen, men som får bakläxa efter överklaganden till högre juridiska instanser. I det här fallet Härryda kommun vars försök att vägra tillstånd till geoenergi har underkänts av länsstyrelsen. Två gånger dessutom. Först var det gentemot en enskild person, Björn Sjöberg, och nu senast bostadsrättsföreningen Rapphönan.

Som skäl till försöken att tvångsansluta dessa hus till fjärrvärmenätet har Härryda kommun anfört miljö- och vattenskyddsskäl. När det gäller miljöskälet, som går ut på att hävda att fjärrvärme är mer miljövänligt än geoenergi, finns redan två prejudicerande domar i Miljööverdomstolen. Denna har vid båda dessa tillfällen slagit fast att det inte går att hävda att fjärrvärme är mer miljövänligt.

När inte miljövänlighetsskälet är framkomligt börjar nu flera kommuner använda vattenskyddsskälet istället. Det går ut på att man vill skydda grundvattnet och att man hävdar att borrhållen för bergvärme och bergkyla, det vill säga geoenergi, kan utgöra en fara. I fallet Härryda befinner sig bostadsrättsföreningen Rapphönan inte ens inom grundvattenskyddsområdet. Men kommunen vill nu utöka grundvattenskyddet för att på så sätt förhindra utbyggnad av geoenergi. Detta har länsstyrelsen funnit vara oskäligt.

Den som vill bygga en geoenergi-anläggning inom ett vattenskyddsområde måste ansöka om tillstånd hos kommunens nämnd för miljöfrågor. Detta är inget märkligt eller något vi motsätter oss. Självklart ska en geoenergianläggning prövas utifrån de specifika förhållanden som råder, bland annat den sökta anläggningens närhet till vattentäkten, grundvattnets flödesriktningar med mera.

Det vi tycker är märkligt är den okunskap eller, om man vill vara konspiratorisk, ovilja som många gånger präglar kommunernas beslut i dessa frågor.

Vattenskyddsområden är indelade i tre zoner. I de två zonerna närmast vattentäkten bör inga geoenergianläggningar anläggas enligt Naturvårdsverkets allmänna råd. I den tredje zonen, som till ytan utgör den största, bör geoenergianläggningar inte få anläggas utan tillstånd av kommunens nämnd för miljöfrågor. Detta är alltså jämförbart med juridiken kring bygglov. Men att en fastighet är belägen inom ett vattenskyddsområde medför inte per definition att det skulle vara förbjudet att anlägga någon form av geoenergianläggning. Ett sådant förbud måste anges i skyddsföreskrifterna, enligt Miljööverdomstolen.

I fallet Härryda ligger den aktuella bostadsrättföreningen inte ens innanför grundvattenskyddet. Kommunens agerande känns både långsökt och okunnigt. Om nu geoenergin skulle sprida sig som en löpeld i området och borrhålen närma sig vattentäkten ska de riskerna prövas när det blir aktuellt – från fall till fall.

Varför har så många av Sveriges kommuner en tendens att dra in privatpersoner och bostadsrättsföreningar i kostsamma, energikrävande och psykiskt påfrestande rättsprocesser, trots tydliga prejudicerande domar? Det enda motivet kommunerna tycks ha är att försvåra för fjärrvärmens konkurrenter och marknadens fria val.

Antalet större geoenergiinstallationer fortsätter nämligen att öka. Det är glädjande att konsumenter och industrier har möjligheten att göra sina egna val om vilken energiförsörjning de ska ha. Men det finns fortfarande stora krafter som är emot denna valfrihet som bland annat geoenergin erbjuder. Alltfler kommuner blir del av dessa krafter: Uppsala, Växjö, Värnamo och Visby är några. Härryda är ytterligare ett exempel i raden på en sådan kommun.

Fjärrvärme är i många fall bra och elenergin från kraftvärmeverken behövlig. Men Sverige har inte råd med sovjetstatsfasoner. Alla typer av förnybar energi och smart energilagring måste kunna få vara valbar och användas som ett alternativ.

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, måste därför ta krafttag mot denna utveckling. På SKL:s hemsida proklameras stolt: ”Att begränsa klimatpåverkan genom ett mer klimatsmart samhälle är en prioriterad fråga för SKL.” Därför är det hög tid att SKL tar de kommuner i örat som agerar för att begränsa konkurrens, valfrihet och en mångfald av energilösningar som tillsammans hjälper oss mot ett hållbart och klimatsmart samhälle.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.