Debatt
Funktionsnedsättning
12 november 2018 kl 05:15

Denna artikel publicerades för ett år sedan

Kommuner måste ge privata aktörer rättvisa villkor

Privata alternativ vill och kan vara med och bidra till en bättre vardag för människor i behov av daglig verksamhet eller bostad med särskild service. Det vilar ett stort ansvar på kommunerna att ge rimliga och rättvisa förutsättningar för privata utförare.

Det här är en opinionstext

Varje dag gör tusentals anställda på landets dagliga verksamheter och bostäder med särskild service stor skillnad för deltagarna. Den dagliga verksamheten riktar sig till personer med psykisk ohälsa eller psykisk funktionsnedsättning. Syftet är att ge dem något meningsfullt att göra på dagarna. Daglig verksamhet kan ofta handla om att öka en persons möjlighet att få ett arbete eller gå vidare till studier. 

Verksamheten bedrivs både kommunalt och privat. De privata alternativen ökar möjligheten för deltagarna att hitta en verksamhet som passar just dem – och fyller därför en viktig funktion. 

Men trots hög kvalitet och möjligheten att erbjuda individanpassad verksamhet får de fristående alternativen inte alltid de förutsättningar som de borde få av Sveriges kommuner. I kommuner som använder Lagen om valfrihetssystem (LOV) för daglig verksamhet och bostad med särskild service är det vanligt att utrymmet att bedriva en bra verksamhet snävas in över tid genom att de privata utförarnas marginaler naggas i kanten.

Vanligast är att frysa ersättningarna, men det förekommer också att de sänks under pågående avtalsperiod. Detta framgår tydligt av en enkät utförd av Vårdföretagarna bland kommuner som använder LOV för daglig verksamhet eller bostad med särskild service. 29 svenska kommuner hade 2017 LOV för daglig verksamhet, fyra av dessa hade dessutom LOV för bostad med särskild service.

Kommunerna fick frågan om de under innevarande avtalsperiod hade förändrat ersättningen till de privata utförarna i sitt LOV-system. Av 21 svarande kommuner angav 7 att de inte hade höjt ersättningarna under något år. Uppsala kommun uppgav att de faktiskt hade sänkt ersättningarna med 5 procent under innevarande period.

En majoritet av kommunerna hade alltså antingen valt oförändrade ersättningsnivåer – trots pris- och löneutveckling – eller till och med sänkt ersättningsnivåerna. Till detta ska läggas Tyresö och Västerås, som precis som Uppsala, justerade ner sina ersättningar, men Tyresö och Västerås kommun har valt att inte svara på enkäten.

Att ersättningen räknas upp över tid är avgörande för att kunna garantera en långsiktigt hållbar vård och omsorg, såväl ekonomiskt som kvalitetsmässigt. Vårdföretagarna anser därför att ersättningen till utförare av daglig verksamhet  och andra privata vård- och omsorgstagarna – bör räknas upp med SKL:s vård- och omsorgsprisindex. Tvärtemot nuvarande situation där många kommuner inte räknar upp ersättningarna över huvud taget.

Genom indexuppräkning och dialog med de privata omsorgsgivarna om uppdrag och ersättning kan kommuner skapa förutsättningar för en verksamhet med uppdrag och ekonomi i balans. Men om kommuner ändå blir tvungna att täcka upp underskott i den offentligt drivna verksamheten bör ersättningarna till de privata omsorgsgivarna regleras i motsvarande grad. Precis som med en indexuppskrivning av ersättningen handlar det om att garantera lika villkor för alla aktörer att erbjuda omsorg av hög kvalitet.

Grundtanken med LOV är att ge lika villkor för alla vård- och omsorgsgivare. Privata alternativ vill och kan vara med och bidra till en bättre vardag för dem som är i behov av daglig verksamhet eller bostad med särskild service. Det vilar ett stort ansvar på kommunerna att ge rimliga och rättvisa förutsättningar för privata utförare. Ytterst handlar det om brukarnas tillgång till daglig verksamhet av hög kvalitet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.