Debatt
Vinster i välfärden
11 juni 2015 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

”Kommunalt veto öppnar för ideologiskt godtycke”

Åtta av tio S-politiker och nio av tio V-politiker i landets kommunfullmäktige vill stoppa etablering av nya friskolor om de ges vetorätt, visar en undersökning från Demoskop. Samtidigt tror en betydande andel av politikerna att kommunala skolor utvecklas av konkurrens. Motsägelsefullt, skriver Mikael Witterblad, ansvarig för välfärdspolitiken på Svenskt Näringsliv.

Det här är en opinionstext

Mikael Witterblad
fil dr och ansvarig för välfärdspolitik vid Svenskt Näringsliv

Det är dags att slå hål på föreställningen att det är enkelt att starta upp och bedriva verksamhet i skolan och primärvården. Tvärtom utgör de reglerade inträdeshindren sammantaget en väldigt hög tröskel som förutsätter ett långsiktigt beteende. Det visar en rapport om etableringshinder i välfärden som Svenskt Näringsliv (SN) har tagit fram. 

Samtidigt utreder regeringen i Skolkostnads- respektive Reepaluutredningen hur etableringsfriheten kan begränsas inom skolan och vården. Det anses vara för lätt för företag att etablera sig. 

Det kommunala självstyret används som ett argument för att centralisera besluten från enskilda patienter, ele­ver, anhöriga och föräldrar till politiker och tjänstemän. 

Regelverk som omgärdar aktörer inom skolan och vården är och bör vara omfattande för att säkra en hög kvalitet, tillgänglighet och kostnadskontroll. Felaktigt utformade inträdeshinder riskerar dock att motverka seriösa aktörer från att starta och bedriva verksamhet, vilket inte är motiverbart ur ett samhällsperspektiv. 

Positiva effekter av konkurrens, såsom högre kvalitet och innovation, förutsätter att nya aktörer tillåts etablera sig. Utan hot om etablering av nya aktörer minskar trycket på befintliga aktörer att ständigt förbättra sig.

I dag utgörs regelverken för skolan respektive primärvården av en mängd lagar, förordningar, föreskrifter, riktlinjer, allmänna råd och rättspraxis. Kommuner och landsting kan också som kravställare, beställare, finansiärer och tillståndsgivare använda sin myndighetsutövning för att (medvetet eller omedvetet) stänga ute privat konkurrens i välfärden. 

Ägarprövningsutredningen fokuserade på de formella kraven som ställs på företag vid uppstartsfasen. SN är överlag positiv till förslagen, men konstaterar samtidigt att detta är ett snävt synsätt. De reella barriärerna är betydligt högre. Etableringsbesluten i företagen påverkas även av alla de regler som ska efterlevas under driften av verksamheten, vilka alltså är omfattande.

Det finns regler som bör ses över. Exempelvis bör ett tydligt nationellt regelverk införas som motverkar snedvridning av konkurrensen genom driftstillskott till den kommunala egenregins fördel. 

Ett annat exempel är reglerna som styr avvecklingen av skolor och primärvårdsenheter. De är i dag begränsade och bör ses över. En bra tillsyn är av stor vikt för att säkerställa att avvecklingar alltid sker kontrollerat. 

Ett kommunalt veto är dock inget annat än ett sätt för kommuner och landsting att skydda egenregin från konkurrens från seriösa aktörer. Varken egenregin eller etablerade företag har något intresse av att fler aktörer etablerar sig då det kan medföra kostsamma omstruktureringar. 

En central prövning på lika villkor är därför nödvändig för att säkra objektiviteten och se bortom de kortsiktiga kostnader som kan uppkomma. Ur ett elev- och patientperspektiv är det alltid bäst att spelreglerna kring nyetableringar är gemensamma och centralt givna. 

Det kommunala självstyret är starkt även utan kommunala veton. Inte minst kan kommuner och landsting redan i dag styra resursfördelningen via sina ekonomiska ersättningssystem men tvingas då konkurrera på lika villkor. 

Kommun- och landstingspolitiker har en viktig uppgift i att utforma ersättningar som bättre än i dag belönar resultatuppfyllelse, och säkrar en likvärdig skola och jämlik vård. Det borde vara självklart att de utförare som levererar högst kvalitet inom skolan och vården ska välkomnas och dessutom belönas för sitt arbete.

Sammanfattningsvis är regelverket för välfärdsföretagen omfattande. Det glöms ofta bort att detta sammantaget utgör en betydande etableringströskel i skolan och vården som borgar för ett långsiktigt beteende. 

Kommunala veton introducerar främst ett ideologiskt och ekonomiskt godtycke i beslutsprocessen och begränsar etablering av seriösa företag. Det missgynnar elever, patienter och skattebetalare.

Valfrihet utan konkurrens eller konkurrens utan valfrihet är inte reellt möjligt, båda delar är nödvändiga för att skörda positiva effekter och inte likrikta utbudet av välfärdstjänster.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 11 juni 2015 kl 05:45
Uppdaterad: 11 juni 2015 kl 06:13

Skribent

Mikael Witterblad
fil dr och ansvarig för välfärdspolitik vid Svenskt Näringsliv