Jämlikhet

”Klarar Sverige att axla rollen som föregångsland?”

När regeringen nu presenterat sin nya funktionshinderspolitik konstaterar vi höjd svansföring. Det är glädjande att regeringen vill öka takten för att nå jämlikhet och full delaktighet med utgångspunkt i FNs konvention. Men för att det ska bli verklighet behövs konkreta reformförslag.

Funktionshinderspolitiken har visat en stark utveckling internationellt under de senaste 50 åren. Med Funktionsrättskonventionen, FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, har vi fått ett kraftfullt verktyg att använda för att skapa ett samhälle för alla. När Handikappförbunden nu bytt namn till Funktionsrätt Sverige är det för att anknyta till denna utveckling. Funktionsrätt är rätten att fungera i samhällslivets alla delar på lika villkor och handlar om att alla människor fullt ut ska kunna ta del av sina mänskliga rättigheter.

För snart tio år sedan tillträdde Sverige Funktionsrättskonventionen. När FN lämnade rekommendationer till Sverige våren 2014 fick Sverige beröm, men också skarp kritik, bland annat för att konventionen inte införlivats i svensk lag. Sverige fick uppmaningen att bilda en oberoende MR-institution med uppdraget att främja, skydda och övervaka uppfyllandet av mänskliga rättigheter. Här krävs att civilsamhället får en tydligt uttalad roll.

Vi tror att Sveriges regering har goda intentioner, men flera av rekommendationerna från FN saknar en åtgärdsplan. De senaste åren har det istället skett försämringar, exempelvis när det gäller att säkerställa resurser för rätten till personlig assistans. Vi ser också på statsbidraget till funktionsrättsorganisationer, en förutsättning för vårt viktiga demokratiarbete.

2019 är det dags att åter rapportera till FN om arbetet med Funktionsrättskonventionen. Om Sverige ska ha en chans att åtgärda rekommendationerna är det bråttom. 
Vi står inför stora utmaningar när det gäller livsvillkor, jämlikhet och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Gång på gång visar Myndigheten för delaktighets årliga uppföljning brister på flera områden, vilket är särskilt tydligt när det gäller utbildning, hälsa och arbetsmarknad. 

Sverige skulle kunna vara en förebild när det gäller det nationella genomförandet av Funktionsrättskonventionen genom en tydlig koppling till Agenda 2030 och de globala hållbarhetsmålen. Sverige behöver prioritera utmaningarna inom ramen för den sociala dimensionen av målen och låta dem vara vägledande även i den nationella politiken. Ett antal av målen är synnerligen relevanta, inte minst fattigdomsmålet - många människor med funktionsnedsättning lever på extremt låga försörjningsnivåer. 

I Agenda 2030 betonas vikten av att ”ingen ska lämnas utanför”. Då måste människor som sällan kommer till tals få stöd i sin rätt att uttrycka sin åsikt. Här är civilsamhällets roll oumbärlig. Vi har samlad kunskap och erfarenhet som är värd att tas tillvara. Funktionsrätt Sverige är en viktig medskapare och resurs i byggandet av ett samhälle där mänskliga rättigheter prioriteras på alla nivåer.

Vi hoppas att Sverige antar utmaningen att axla rollen som föregångsland för funktionsrätt när det gäller både internationellt engagemang och utveckling av nationell välfärd och social rättvisa.

För att detta ska bli möjligt krävs att regeringen: 

  • Formulerar en handlingsplan för genomförande, fullgörande och åtgärdande av FNs rekommendationer för Funktionsrättskonventionen.
     
  • Instiftar en kraftfull oberoende MR-institution där civilsamhället har en viktig roll i övervakningen av konventionen.
     
  • Prioriterar uppmaningen att ”Ingen ska lämnas utanför” i genomförandet av Agenda 2030 och involverar funktionsrättsrörelsen i arbetet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.