Offentlighetsprincipen

KI:s uppförandekod i strid med meddelarfriheten

Den uppförandekod som KI infört för sina anställda kastar nytt ljus över Macchiarini-affären, där flera KI-forskare tidigt slog larm om oegentligheter. De interna reglerna står i strid såväl med grundlagens meddelarfrihet som med centrala akademiska värden.

En uppförandekod införd vid Karolinska institutet (KI) ger en provkarta på problem som uppstår när man försöker kommendera fram en god arbetsmiljö genom regelverket. 

Reglerna går längre än vad vi sett tidigare då den som av cheferna uppfattas som avvikande kan räkna med försämrad löneutveckling. 

Fenomenet med uppförandekoder har blivit allt vanligare på senare år. På amerikanska universitet har de införts för att diverse minoriteter inte ska kränkas, men har kritiserats för att utgöra ett hot mot yttrandefrihet och i förlängningen demokratin, såväl som för forskningens kvalitet. 

I Sverige motiveras liknande koder ofta som ett led i att skapa god arbetsmiljö. Ett problem med lokala regler är att de riskerar stå i strid med yttrande- och meddelafriheten (centrala i den svenska grundlagen). 

Yttrandefrihet och kontinuerlig kritik är dessutom fundament i vetenskaplig verksamhet för att garantera forskningens och resonemangens kvalitet. Allt måste ständigt kunna omprövas.

Vid närmare granskning står de regler KI infört i strid med grundlagens meddelarfrihet, som garanterar offentliganställda möjligheten att anonymt vända sig till media. 

Reglerna stipulerar att en anonym visselblåsare som avser gå till pressen men vill ”uppföra sig” som en god KI-medarbetare även ska informera chefen. Detta är förvisso teoretiskt möjligt utan att röja identiteten, men uppställer ändå ett hinder för utövandet av meddelarfriheten och är därför att ses som grundlagsstridigt.

Som KI-anställd förväntas man också bidra till arbetsklimatet, ge positiv respons och ha ett positivt uppförande, vilket explicit kopplas direkt till lönesättningen. Här kan invändningar resas. 

Kraven kan till exempel uppfattas som att det inte är tillåtet att kritisera andras forskning utan att det ur lönesynpunkt är bättre med positiva kommentarer på deras alster, oavsett kvalitet. Att påpeka brister i forskningen bidrar inte alltid till ”god stämning”.

Att KI har interna regler av denna typ kastar nytt ljus över Macchiarini-affären, där flera KI-forskare tidigt slog larm om oegentligheter. Man får hoppas att den förväntade ogynnsamma löneutvecklingen för dessa kritiker har kunnat korrigeras i efterhand. 

Man kan undra hur forskare kunnat gå med på införandet av en uppförandekod som är problematisk, akademiskt såväl som rättsligt, och finner vid närmare betraktande att professorerna och lektorerna helt enkelt inte fått delta i beredningsprocessen.

Egendomligast är att en ledande institution som KI alls kommit på tanken att införa en uppförandekod som uppenbart går emot centrala akademiska värden. 

En förklaring hittar vi i varumärkesplattformen som framhåller som strategiskt viktigt att stärka ”vi-känslan”. Detta ska leda till att KI uppfattas mindre ”kyligt” i förhållande till konkurrerande lärosäten. KI ska markera sin särart och stärka varumärket genom att bli ett toppuniversitet med vi-känsla.

Roten till problemet verkar vara tankefelet att frågor om arbetsmiljö kan frikopplas från frågor om forsknings- och undervisningskvalitet. Detta har lett till en olycklig missriktad strategisk satsning på arbetsmiljön, som om inget görs kan äventyra KI:s internationella ställning och i förlängningen Nobelpriset i medicin. 

KI måste hitta helt andra sätt att arbeta med arbetsmiljön som inte invaderar på eller hämmar kritik och yttrandefrihet. Man måste återigen våga sätta akademiska värden och kvalitet högst på agendan. Löser man detta kan man bli en föregångare för andra svenska lärosäten som nu belastas av samma typ av strategiska felsteg.

Undertecknarna är styrelseledamoter i stiftelsen Academic Rights Watch som bevakar den akademiska friheten i Sverige.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.