Regeringen vill slopa överskottsmålet Hela debatten

Keynes löper amok om överskottsmålet tas bort

Att allt tal om ansvar och överskottsmålets helighet inte höll längre än fem och en halv månad efter valet är verkligen sorgligt. Skulle borgerligheten dessutom gå med på denna politik vore det en tragedi, skriver Hanna Wagenius, förbundsordförande i Cuf.

Den 17 december 2013 släppte tankesmedjan Timbro en bok med texter av James Buchanan, nationalekonomen som fick motta Sveriges riksbanks pris till Alfred Nobels minne 1986 för sitt arbete med public choice-teorin. Bland de många intressanta texter som finns med i antalogin är en extra aktuell nu när regeringen signalerar att den vill slopa överskottsmålen - nämligen den om keynesiansk teori. Den sätter nämligen fingret på just det som regeringens debattartikel ger uttryck för.

Ett av de stora problemen med Keynes teori om att politiken ska och kan försöka motverka konjunktursvängningar är nämligen att den ignorerar den verklighet i vilka politikerna lever. Även om man ser det som önskvärt att staten spenderar en massa pengar för att hålla konsumtionen uppe, så kommer en keynesiansk stat få problem så småningom.

Medan Keynes själv menade att staten ska spara i ladorna under högkonjunktur för att kunna sätta fart på ekonomin i lågkonjunktur så påpekar Buchanan att politikerna kommer att ha svårt att göra det. Sverige har, med sitt överskottsmål, lite varit undantaget som bekräftar regeln, men verkar nu överge detta. Det är allt för lockande att lova för mycket och låna till det ekonomiska glappet, i stället för att idka budgetdisciplin.

Problemet med att låta staten leva på lånade pengar är förstås att de förr eller senare behöver betalas tillbaka. Ett slopat överskottsmål är i praktiken att skicka räkningen för dagens konsumtion till kommande generationer. Det är onekligen tveksamt om det är moraliskt försvarbart, eller ens praktiskt klokt. De kommande generationer som ska betala räkningen behöver inte uppleva att de åtnjutit fördelarna av lånet från början, och kommer inte nödvändigtvis vara så intresserade av att hosta upp pengarna.

Med ett överskottsmål och ett sparande i ladorna går det åtminstone att hindra keynesianismen från att alldeles löpa amok. Faktum är att det till och med vore önskvärt att förse kommunerna med ett överskottsmål i stället för ett balansmål, så att de på ett legitimt sätt kan spara till kommande investeringar i stället för att dra på sig stora skulder.

Det är förvisso så att staten inte ska ta för mycket av sina medborgares pengar för att lägga på hög, men ännu mer oansvarigt är att skuldsätta sina medborgare i generationer framöver.

Mest önskvärt vore förstås om staten inte ägnade sig åt stimulanspolitik, utan försåg medborgarna med möjligheter att själva ta ansvar för sin ekonomi och bygga en privat buffert som gjorde dem mindre sårbara både gentemot konjunktursvängningar men också mot exempelvis plötslig arbetslöshet.

Den idén verkar dock ligga långt från den stora, paternalistiska stat som regeringspartierna nu också vill ge friare budgetregler. Att allt tal om ansvar och överskottsmålets helighet inte höll längre än fem och en halv månad efter valet är verkligen sorgligt. Skulle borgerligheten dessutom gå med på denna politik vore det en tragedi.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.