Debatt
Arbetsmarknaden
26 juni 2017 kl 10:41

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

”KDU:s krav hänger inte ihop logiskt”

Eftersom invandrare i dagens samhällen lever i segregerade områden och går i segregerade skolor, är arbete en förutsättning för integration.

Det här är en opinionstext

Kjell Magnusson
docent, f d universitetslektor i internationell migration och etniska relationer, Uppsala universitet

I sitt inlägg om integration skriver KDU:s ordförande Christian Carlsson:

”Målet måste vara att den som invandrat till Sverige integreras med det svenska samhället på ett sätt som gör att personen i fråga: 1) identifierar sig som svensk, 2) känner ansvar för samhällsgemenskapen och 3) tar till sig av vår gemensamma västerländska värdegrund.”

Förutom punkt 2 får kraven betraktas som tveksamma såväl ur vetenskaplig som moralisk synpunkt. De hänger inte ihop logiskt. Det är till exempel inte alls nödvändigt att identifiera sig som svensk för att omfatta en ”västerländsk värdegrund”. Det framgår dessutom av författarens beskrivning att denna är så allmän att den knappast kan betraktas som unikt svensk eller ens västerländsk.

För det andra är ”vår gemensamma västerländska värdegrund” och en ”svensk identitet” ingalunda en förutsättning för att ”känna ansvar för samhällsgemenskapen”.  Denna punkt kan beskrivas som respekt för gällande lagar och regler.  Den upprätthålls inte av värderingar eller attityder, utan av sanktioner. Vi vet alla att personer som fötts in i en svensk identitet och insupit ”våra värderingar” under sin uppväxt mycket väl kan brista i ”ansvar för samhällsgemenskapen”.

Internationell forskning om invandring visar att integration är en komplex process som kan sträcka sig över generationer. Det framgår inte minst av situationen i USA från förra sekelskiftet och framåt. Människors attityder och uppfattning om verkligheten formas i den sociala miljö där de växer upp och stöds av social interaktion.

För att kunna bli amerikan, tysk eller svensk måste man träffa sådana. Eftersom invandrare i dagens samhällen lever i segregerade områden och går i segregerade skolor, är arbete en förutsättning för integration. Utan ett arbete där man träffar andra än landsmän kommer man aldrig i kontakt med ”våra värderingar”.

Integrationsprocessen underlättas för dem som har en högre utbildning, bland annat eftersom det finns yrkesmässiga erfarenheter och värden som är gemensamma, men som inte alls behöver vara ”svenska”. Viktigast är social interaktion och moderaten Benjamin Dousa har rätt i att arbete är en förutsättning för integration. 

Det går inte att komma ifrån, men Christian Carlssons argument ligger mycket nära ett annat partis syn på invandring och integration:

”Sverigedemokraterna definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur. Medlem av den svenska nationen kan man enligt vår uppfattning bli genom att antingen födas in den eller genom att senare i livet aktivt välja att uppgå i den.”

”Som assimilerad till den svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation”. 

Det förefaller som om KD, eller i vart fall KDU, i dessa frågor har mer gemensamt med SD:s partiprogram än med en politik som företräds av övriga Alliansen.  Bortsett från att det är omöjligt att tvångsassimilera människor, är det djupt cyniskt att kräva av bidragstagare utan arbete att de skall ”bli svenskar” i avvaktan på ett arbete de kanske aldrig får. Det är inhumant att ta emot människor på falska premisser, men de som finns här måste behandlas med respekt och kunna försörja sig. Oavsett religiös, politisk eller etnisk identitet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 26 juni 2017 kl 10:41
Uppdaterad: 26 juni 2017 kl 10:47

Skribent

Kjell Magnusson
docent, f d universitetslektor i internationell migration och etniska relationer, Uppsala universitet