KD: Vinglig färd med Löfven i förarsätet

Stefan Löfven har rattat regeringen och landet halvvägs genom mandatperioden. Hur kan vi summera färden så här långt? Ja, när vägen är krokig, sikten framåt dålig och osäkerheten är större än på mycket länge så önskar man en stabil, klarsynt och målmedveten förare. 

Tyvärr är det omöjligt att beskriva den resa Löfven hittills bjudit på som trygg och stabil. Tvärtom, de senaste två årens regerande har varit en osedvanligt vinglig färd utan vare sig riktning eller mål. Inte nog med att det råder osäkerhet om vart de ska, det är även högst oklart om regeringen överhuvudtaget vet hur fordonet de försöker ratta fungerar. Ibland vet man inte om Löfven ser ut genom framrutan eller önskar sig bort i backspegeln till en tid när en riktig socialdemokrat kunde styra alldeles själv. Nu måste Löfven ha ett irriterande sällskap med sig i bilen. 

På passagerarsätet trängs Gustav Fridolin och Isabella Lövin. Med trötta och uppgivna blickar undrar de hur de egentligen hamnade i den här bilen. Inte nog med att bilen går på fuldiesel, de åker på vägar långt, långt borta från de guldgula fält och gröna skogar som utlovats i deras så fina och påkostade foldrar. Och de har ju knappt ens fått nudda ratten! Och när de väl gjort det har det sladdats och slirats så att däcken har skrikit, bilen har krängt och passagerare har kastats ut i farten. 

I baksätet sitter en ganska nöjd Jonas Sjöstedt och ropar ”sväng vänster!” och ”gasa!”. Eftersom han ofta får som han vill tar han sig en pralin utan att riktigt bry sig om hur länge bränslet räcker eller var de till slut hamnar.

Det är inte svårt att göra satir av den sittande regeringen så här i halvtid. Men egentligen är det inte så roligt. Allt fler i Sverige upplever att landet är på väg i fel riktning. Pessimismen ökar, framtidstron minskar. 

Oron och pessimismen rör inte minst utvecklingen i de viktiga välfärdsverksamheterna. Många upplever kvalitetsbrister och känner en oro för hur skolan, vården och äldreomsorgen ska utvecklas i en tid då behoven och utmaningarna ökar. Kommer mamma få den omsorg hon behöver? Kommer mitt barn få de kunskaper med sig som hon behöver för att klara sig i en allt mer globaliserad värld? Kommer jag få den vård jag behöver när jag blir sjuk eller hamnar jag bara i en lång kö?

I regeringsställning prioriterade Kristdemokraterna vården och omsorgen. Vi tog viktiga steg mot en bättre, mer tillgänglig och jämlik vård. Vi är långtifrån nöjda. Framtidens vård och omsorg står inför fortsatt stora utmaningar, men vi genomförde konkreta reformer. Ett tydligt exempel är Kömiljarden inom sjukvården som lyckades vända på en trend av allt längre väntetider. Trots att den bevisligen gav resultat och fick landsting efter landsting att börja tänka nytt och kreativt skulle den bort så fort som möjligt när den nya regeringen tog plats i Rosenbad. 

Den nuvarande regeringen väljer att föra en låtsasdebatt om ”vinster i välfärden”. I stället för att lägga förslag som gör kommuner och landsting till bättre upphandlare och beställare vill de lägga snubbeltråd för aktörer som vill bidra till välfärden. De vill dölja de politiska bristerna genom att misstänkliggöra en hel bransch. I stället borde de se över hur vi underlättar för nuvarande vårdpersonal att göra ett bra jobb. Här har vi föreslagit så kallade vårdserviceteam som kan ta hand om alla de viktiga bitar inom vården som inte har med den kliniska vården att göra. 

Det är hög tid att fokusera på välfärdens verkliga utmaningar och komma med realistiska förslag. Vi kristdemokrater vill förstatliga sjukhusvården för att vi insett att jämlik vård inte uppnås i det system som finns idag. Ett omfattande förslag ja, men att ta ansvar är att se framåt och våga ta i de frågor som framtiden kräver

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.