Debatt
Extremism
22 mars 2017 kl 16:40

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

KD: ”Vi har inte råd att blunda för återvändarna”

Säpo säger att det största hotet mot vår säkerhet är återvändande jihadister. Tar den rödgrönrosa majoriteten i Stockholms stadshus inte sina invånares trygghet på allvar? Det är dags att ta av sig skygglapparna och se verkligheten för vad den är. Handlingsplaner mot extremism skulle finnas på plats 2016, men nämnderna har inte ens påbörjat arbetet med dem.

Det här är en opinionstext

Nyligen presenterades Säkerhetspolisens årliga rapport. Det är på många sätt en skrämmande läsning då bilden av terrorhotet mot Sverige är större än många tror.

Sedan 2012 har över 300 svenskar rest till Syrien och Irak – de flesta för att ansluta sig till Islamiska Staten (IS). Flera av dessa har nu återvänt till Europa och Sverige. Flera säkerhetsexperter räknar med att många stridande snart kommer att återvända till sina hemländer samtidigt som IS uppmanat sina anhängare att avstå från att ta sig till kalifatet och i stället utföra terrorattacker i sina hemländer.

Föga förvånande slår således Säpos rapport fast att man ”bedömer att det främsta attentatshotet mot Sverige kommer från den våldsbejakande islamistiska miljön”. De slår fast att en sådan person skulle kunna vara ”återvändare från ett konfliktområde som Syrien eller Irak”.

Regeringens famlande i frågan blev smärtsamt tydligt i intervjun med Alice Bah Kuhnke i SVTs Agenda nyligen. Lika smärtsamt är det famlande som sker ute i kommunerna där Stockholm utgör ett exempel.

Från Stockholms län beräknar terrorforskare att 50-75 personer har rest till Syrien och Irak och ingen vet exakt hur många som har återvänt men siffran uppskattas till hälften. Stadens svar på hotet och problematiken har varit skrämmande verklighetsfrånvänt, segdraget och har präglats av en beröringsskräck för ämnet.

När staden under 2015 antog sin strategi mot våldsbejakande extremism röstade Kristdemokraterna som enda parti emot strategin på grund av att den bortsåg från avhopparverksamhet, planer för avradikalisering samt ignorerade vikten av att involvera imamer.

I samband med att strategin antogs utlovades lokala handlingsplaner för att konkretisera arbetet ute i stadsdelarna. Ambitionen var från början att handlingsplanerna skulle finnas på plats före 2016 års utgång men fortfarande har inga såna politiska processer påbörjats - trots att ett år snart har gått sedan strategin beslutades. I våra kontakter med stadsdelsnämnderna har inte en enda nämnd ens börjat pratat om dessa handlingsplaner.

Nu krävs det ytterligare krafttag. Sverige och Stockholm har inte råd att fortsätta att blunda. En bra start är att erkänna att problemet med våldsbejakande islamism är verkligt och närvarande. Först då det finns en korrekt verklighetsuppfattning kan man komma till rätta med problemen.

Att samverka med de lokala moskéerna där de våldsbejakande budskapen i vissa fall fått fotfäste är avgörande för att motverka radikalisering. Det visar inte minst erfarenheterna i danska Århus, där 31 unga män lämnade staden för att strida med IS under 2013. Siffran sjönk till en enda person året efter då myndigheterna bland annat börjat samarbeta med moskén i staden.

Kommunerna måste inrätta centrum som jobbar med avhopparverksamhet och utöver det krävs specifika handlingsplaner för att specifikt motverka våldsbejakande islamism. Avhoppare behöver användas i arbetet för att motverka extremism. Likaså måste personal i skolor och fritidsgårdar utbildas i hur man på ett tidigt skede kan identifiera och förhindra radikalisering.

Att majoritetsstyret i staden inte prioriterat detta visar på ett förakt mot invånarnas säkerhet och trygghet. Det är dags att ta av sig skygglapparna och se verkligheten för vad den är. Antingen ljuger Säpo när de säger att det största hotet är återvändande jihadister eller så tar regeringen och den röd-grön-rosa majoriteten i Stockholms stadshus inte sina invånares trygghet på allvar.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.