KD: ”Sveriges äldre behöver skyddas – men till vilket pris?” 

I dagarna har det gått fem månader sedan det nationella besöksförbudet på äldreboendena infördes. För äldre runtom i landet börjar situationen nu bli outhärdlig. På vissa håll i Stockholms län startade isoleringen ännu tidigare.

Samtidigt som nyhetsrapporteringen ger allt större hopp om vaccin har Folkhälsomyndigheten tydliggjort att coronaviruset kommer vara närvarande i vårt samhälle under lång tid framöver. I mitten av augusti beslutade regeringen att ytterligare förlänga det nationella besöksförbudet med en månad för att få tid att se över besöksstoppets utformning. Men många äldre kan inte vänta på regeringens utredning av sakernas tillstånd eller på att bättre tider ska infinna sig.  

När coronaviruset kom till Sverige visste vi inte lika mycket om hur det sprids som vi gör i dag. Vi hade också en brist på skyddsutrustning. Samtidigt hade vi kännedom om att ett antal riskgrupper, däribland äldre, kunde drabbas särskilt hårt av viruset. Att i det läget ta det säkra före det osäkra och kraftigt begränsa äldres sociala kontakter var ett svårt men korrekt beslut.

Den kunskaps- och materialbrist som rådde när besöksstoppet infördes råder dock inte längre, och ett strikt besöksförbud på svenska äldreboenden kan därför inte motiveras. I stället bör de nya kunskaper som vi tillägnat oss under pandemin ligga till grund för lättnader i besöksförbudet, så att äldre förskonas från det lidande som den ofrivilliga ensamheten medför. 

Det som skulle vara ett undantag har nu varit regel i nästan ett halvår, och situationen börjar bli odräglig för många. Vi har alla berörts av berättelser om att anhöriga till äldre inte fått vara med när en familjemedlems liv tagit slut, trots att undantag i besöksstoppet skulle göras i dessa fall. Samtidigt är problematiken kring besöksförbudet tyvärr än mer långtgående, eftersom det inte bara har inneburit en begränsning av anhörigbesök.

I princip alla dagliga sociala aktiviteter, som seniorträffar, caféverksamhet och cirkelträningar, har ställts in. Verksamheter som funnits till av tydligt hälsorelaterade skäl har plötsligt försvunnit ur många äldres vardag, utan att de negativa konsekvenserna av detta belysts tillräckligt. 

Redan innan pandemin utgjorde den ofrivilliga ensamheten en påtaglig hälsorisk för seniorer. Socialstyrelsens undersökning från i fjol visar att hälften av de boende inom äldreomsorgen besväras av ensamhet och att ofrivillig isolering kan leda till större trötthet och olika sjukdomar. Inte minst ökar risken för utvecklandet av demens.

För många äldre är sociala kontakter avgörande för att hålla igång kropp och själ. Skypesamtal och coronasäkrade mötesplatser utomhus har på senare tid inneburit ljusglimtar i en mörk vardag, men är inte hållbara lösningar under hösten. För att slå vakt om äldres liv och hälsa krävs omedelbara åtgärder som minskar ensamheten. 

Vaccin eller inte – Folkhälsomyndigheten har slagit fast att coronaviruset har kommit för att stanna under en lång tid. Osäkerheten kring hur länge kan inte bli en ändlös ursäkt att inte agera. Det har blivit dags för regeringen att beakta isoleringens negativa påverkan på såväl äldres psykiska som fysiska hälsa.

I höst behöver Sverige en coronastrategi som skyddar äldre samtidigt som den bidrar till att isoleringen minskar. Regeringen måste snarast se över hur vi i dagsläget kan luckra upp besöksförbudet på ett säkert sätt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.