Vi lever glädjande nog i genomsnitt allt längre, men med nuvarande system blir den andel av befolkningen som är i arbetsför ålder mindre i förhållande till övriga åldersgrupper: försörjningsbördan för de som arbetar ökar.
För att Sverige ska klara att möta denna demografiska utmaning och värna långsiktigt goda pensioner behövs en god tillväxt och hög sysselsättning. Då krävs en ekonomisk politik som främjar entreprenörskap, arbete och en välfungerande matchning.
Men vi behöver också förlänga den genomsnittliga aktiva tiden på arbetsmarknaden. Detta diskuteras också, oftast med fokus på justeringar av den regelmässiga pensionsåldern. Det är naturligt att denna justeras uppåt med ökande medellivslängd, vilket diskuteras i pensionsgruppen och mellan arbetsmarknadens parter.
Men utöver detta kan politiken redan idag främja ett längre arbetsliv. Kristdemokraterna lägger i höstens budgetmotion fram en rad förslag med just denna utgångspunkt.
Vi föreslår att den särskilda löneskatten för äldre, som införts av regeringen, slopas. När det då blir billigare för arbetsgivare att anställa personer över 65 år ökar möjligheter för dessa att stanna kvar i arbetslivet. Det underlättar exempelvis för kommuner och landsting/regioner som nu vill behålla eller återanställa äldre inom vården, skolan och socialtjänsten.
För att fler ska upptäcka det ekonomiskt lönsamma i att stanna kvar lite längre i arbetslivet innan de fattar beslutet om den egna pensionsavgången förordar vi också att gränsen för när äldre som arbetar får del av ett fördubblat jobbskatteavdrag sänks till 64 år, från nuvarande 65 år.
Men sannolikt finns till och med större möjligheter att förlänga arbetslivet genom att sänka ungas genomsnittliga etableringsålder på arbetsmarknaden, men det diskuteras mer sällan. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar ligger etableringsåldern idag så högt som vid 26 år.
Svenska studenter slutför samtidigt sina akademiska studier sent relativt jämförbara länder. 2014 var den genomsnittliga ålder då svenskar tar ut sin första kandidatexamen 28,1 år, att jämföra med OECD-snittet på 26,1 år eller för den delen Storbritanniens 23,5 år.
Dels är fenomenet med ”sabbatsår” mellan gymnasiestudier och akademiska studier vanligt, och dels tar många studenter längre tid än nödvändigt på sig för att slutföra sina studier.
Säkert påverkar det också att den så kallade utbildningspremien, enligt OECD, är lägre i Sverige än i jämförbara länder.
För att stimulera en förändring föreslår Kristdemokraterna ett fördubblat jobbskatteavdrag för personer yngre än 25 år och en examensbonus för personer som tar ut en akademisk examen senast det år de fyller 25 år. Denna bonus består i en tvåårig förlängd tid med dubbelt jobbskatteavdrag. Det ger den enskildas incitament att lägga på ett extra krut med studierna, ta ut sin examen och etablera sig tidigare på arbetsmarknaden.
Den tid som etableringsåldern kan sänkas är viktig för den enskilde, samhället i stort och pensionssystemet. En högre sysselsättning leder till mer skatteintäkter och sociala avgifter. Tidigare uttagna examina leder till en ökad produktivitet bland de sysselsatta, och det kompetensbehov som finns - inte minst i kommuner och landsting/regioner - kan tillgodoses bättre.
Men etableringsåldern har också stor betydelse för den enskildes pension – en tidigarelagd etablering för en tjänsteman från 30 till 25 års ålder kan ge 4000 kronor mer i pension per månad. Därför krävs nu handlingskraft och konkreta reformer för att åstadkomma ett längre arbetsliv.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
