”Katastrof om friskolorna i regionen försvinner”

Ilmar Reepalus välfärdsutredning föreslår omfattande begräsningar av ekonomin i friskolor och andra privata välfärdsaktörer. Långt ifrån alla verkar ännu förstått konsekvensernas fulla omfattning. Revisionsföretaget PWC har nyligen granskat effekterna av utredningsförslaget som regeringen beställt.

Utredningen föreslår att vinsten ska beräknas som avkastning på bokfört operativt kapital. Det är ett mått på avkasting som framförallt är applicerbart på kapitalintensiva bolag med värdefulla anläggningstillgångar. Typexemplet är tung industri med dyra maskiner, byggnader och stora varulager. I välfärdsföretag är människorna som jobbar i företaget och deras kompetens den stora tillgången. I en förskola behövs inga maskiner utan där är den stora kostnaden och tillgången personalen och deras kunnande. Att inte se personalen och deras kunskap som en tillgång visar på att Ilmar Reepalu inte förstår vilka som faktiskt utgör välfärdens kärna.

Rörelsemarginalen är det mått på omsättningen som anger hur mycket som blir kvar för att täcka eventuell vinst. PWC:s granskning visar att 24 procent av alla välfärdsföretag skulle ha ett negativt operativt kapital vilket innebär att de helt skulle förbjudas erhålla någon avkastning om utredningen blir verklighet. Det innebär att cirka 4 500 företag antagligen kommer avvecklas eftersom de i praktiken inte kommer att kunna göra någon vinst över huvud taget.

Välfärdsföretag, som till exempel friskolor, har en utsatt ekonomisk situation då elever inte har några långsiktiga åtagande gentemot friskolan och kan i princip byta utbildning fritt. De är dessutom beroende av politiskt beslutade ersättningar. Förändrade regler kan drastiskt försämra bolagens ekonomi under en övergångsperiod. Den näst största kostnaden för ett välfärdsföretag är oftast hyran. Hyresavtal är vanligen bundna för en lång tid och sträcker sig inte sällan över en period på mellan 5 till 15 år. I det ekonomiskt utsatta läget är en ekonomisk buffert ett måste.

Av alla välfärdsföretag kommer 53 procent ha en rörelsemarginal på mellan 0-2 procent. Att spara ihop till en buffert i dessa företag som motsvarar ett års omsättning skulle ta mellan 50 till 200 år. PWC gör bedömningen att en rörelsemarginal över tid om högst två procent som regel är otillräcklig i välfärdsbranschen för att driva en ekonomiskt sund och stabil verksamhet.

För kommunerna i Mälardalsregionen skulle detta innebära en katastrof och bara i Stockholms län går i genomsnitt var tredje barn i en fristående förskola och var femte elev i en fristående grundskola. På gymnasiet är siffran 40 procent. I vissa av kommunerna är siffrorna långt högre. I Vallentuna går exempelvis 70 procent av förskolebarnen i ett fristående alternativ, i Täby handlar det om närmare 100 procent.

Det är redan en mycket ansträngd situation i Stockholmsregionen. Länets befolkning förväntas öka med 430 000 personer fram till 2025. Det kräver stora investeringar innan ens driften av skolor och förskolor är igång. I många fall hjälper de privata alternativen till med investeringarna och minskar på så sätt trycket på kommunernas ekonomi. Blir Reepalus förslag verklighet kan vi inte förväntas få den hjälpen. Samtidigt kommer kommunerna behöva lösa skol- och förskoleplatser för alla de fristående alternativ som avvecklas.

Tanken är att förslaget ska bli skarpt redan om två år. Välfärdsutredningens förslag är från början dåligt men saknar dessutom fullständigt verklighetsförankring.

När nu remissinstanserna inkommer med sin syn på förslaget hoppas vi att dess konsekvenser blir tydliga. Vi kommer i alla fall vara tydliga. Våra kommuninvånare ska inte behöva betala för en ogenomtänkt ideologisk jakt på väl fungerande välfärdsföretag.

Fotnot: Utredningen Ordning och reda i välfärden är ute på remiss och deadline för svaren är 24 februari.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.