Debatt
Funktionsvariation
27 mars 2020 kl 13:50

Karantänsliknande isolering inget nytt för många funkisar

Du får inte gå till jobbet. Du får inte gå ut och handla. Du kan inte gå på bio. Du kan inte ens gå till gymmet och träna. Din resa måste ställas in. Efter en vecka i karantän börjar flera av oss att klättra på väggarna men för många personer som lever med normbrytande funktionalitet är detta redan vardag sedan länge, skriver Förbundet Unga Rörelsehindrade.

Det här är en opinionstext

Under de senaste åren har tusentals personer, helt eller delvis, levt isolerade på grund av bristande samhällsstöd såsom nekad eller indragen personlig assistans eller andra stödinsatser. Vardagen blir då full med restriktioner där avkall får göras på nöjen eller saker som behöver göras.

För personer som lever med bristande eller obefintligt samhällsstöd är det här ingen ny situation; isoleringen har blivit en del av vardagen. Att hälsa på en släkting, gå på konsert eller gå ut på stan och fika med vänner är ofta otänkbart. Många timmar spenderas instängd i hemmet. Det är en kamp om att få leva, oftast ensam, med förnedrande situationer samt psykisk och fysisk ohälsa som följd.

Nu sprider sig ett virus över världen i snabb takt. Ingen vet hur länge den rådande situationen kommer att pågå. Det kan kännas hopplöst och läskigt. Precis så är det sedan länge för många personer i behov av samhällets stöd. Skillnaden är att det då inte är ett virus som hindrar. I stället är det en myndighet eller en kommun som drar undan möjligheterna till självbestämmande och delaktighet i samhället. Utan rätt samhällsstöd grundat på individuella behov och livsval, genom exempelvis lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och socialtjänstlagen (SoL), försätts enskilda personer i en ofrivillig karantänsliknande isolering dygnet runt, kanske för resten av livet.

Många som lever med normbrytande funktionalitet finner nu att de tillhör en riskgrupp, eftersom de skulle klara av covid-19 sämre än andra. Det är bra att politiker antar åtgärder för att minska smittspridning när människor riskerar att råka illa ut. Det man måste komma ihåg är att även i fortsättningen ta ansvar och satsa resurser på de grupper som behöver samhällets stöd för att få möjlighet att bryta isolering och leva sina liv fullt ut. Kanske kan den nuvarande situationen, när många på samhällets uppmaning sitter i karantän, öka förståelsen för hur det kan vara att leva isolerad i sitt hem.

Det är lätt att ta sitt liv för givet. Att tro att det jag har i dag också kommer att finnas kvar i morgon. Att glömma att en person när som helst kan tvingas att ändra såväl sitt sätt att leva som sitt sätt att se på världen. Nu sitter vi här, instängda i våra hem eller på den plats vi råkade befinna oss när allting vändes upp och ned. Covid-19 försätter hela Sverige och stora delar av världen i ett läge som liknar ett undantagstillstånd. Nu är tid att reflektera. Detta är ett tillfälle för oss alla att fundera på vad som är viktigt i livet och lära oss att uppskatta de privilegier som just vi har.

Världen och Sverige befinner sig nu i en situation där de flesta av oss inte får gå ut. Situationen är övergående och de flesta av oss kommer så småningom att kunna återgå till det liv vi hade innan karantänen. De som levt i isolering sedan tidigare kommer knappt att märka skillnad i sin vardag, såvida vi inte ser den uppkomna situationen som ett bevis på att det är av största vikt att samhället även framöver ser till att investera i det samhälleliga stöd som krävs för att alla människor ska vara fria att lämna sina hem. Nu är tid att tänka om.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 27 mars 2020 kl 13:50
Uppdaterad: 27 mars 2020 kl 14:02

Skribenter

Hanna Öfors
förbundsordförande, Förbundet Unga Rörelsehindrade
Nora Eklöv
generalsekreterare , Förbundet Unga Rörelsehindrade