Hedersvåld

Kappvändning om hedersförtryck i Karlstad

I Karlstad har två kommunalråd lanserat ett helhetsgrepp för att bekämpa hedersförtryck. Vilket vore berömvärt, men debattören Anosh Ghasri ser den senkomna reaktionen som politiskt opportun snarare än hoppingivande eftersom den följer på år av politisk handlingsförlamning.

17 år. Det är ungefär den tid som förlöpt från att frågan om hedersrelaterat våld gått från att vara en känslig politisk fråga som ingen ville beröra, till att bli en politiskt accepterad fråga i den grad att politiker nu vill profilerar sig på den. 

I en debattartikel utlovar Per-Inge Lidén, miljöpartistiskt kommunalråd i Karlstad, tillsammans med liberala kommunalrådet Niklas Wikström, att de nu ska sätta stopp för det växande hedersvåldet i Värmland. Kommunalråden meddelar att respekten för invandrade kulturer också innebär en dialog där vi kritiserar det som vi anser vara moraliskt felaktigt. Skenbart rakryggade slår de fast att i Sverige gäller svensk lag. 

Skenbart rakryggade? Ja, det kan man påstå. Uttalandet vore värt en applåd om det inte vore för att kommunalråden hittills fört betydligt mindre rakryggade dialoger med verksamheter som tvärtom agerat för att begränsa ungdomars livsutrymmen. 

År 2010 initierade Karlstads kommun priset ”Vardagshjältar”, ett pris som tilldelas en person eller verksamhet som skapar livskvalitet för unga i Karlstad. 2013 tilldelades priset projektet ”Det handlar om kärlek” som arbetade med att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Många var de som tyckte sig se ljus i sikte vad gäller arbetet med målgruppen. 

2015 tilldelades emellertid priset verksamheten Multikulti där tjejer mellan 9 och 13 år som inte fick idrotta fritt för sina familjer, kunde spela fotboll. Motiveringen löd att tjejerna därmed kunde förenas i en mansfri miljö som var trygg. Niklas Wikström, även ordförande i barn- och ungdomsnämnden, delade ut priset till Multikulti, och Lidén försvarade beslutet.  

Förståelsen av hedersstrukturer var alltså inte mer gedigen än att den inom loppet av två år var helt bortblåst och verksamheter som förstärker hedersstrukturer kunde prisas. Utmärkelsen fick med rätta kritik och Per-Inge Lidén erkände sedermera att man från kommunens sida inte hade någon djupare diskussion kring hedersproblematik. 

Nu, ett år senare, lovar man emellertid nya tag. Och visst, självrannsakan och inhämtning av sakkunskap låter sig visserligen göras på ett år, men det är dessvärre inte fallet här. Kunskaperna på hedersområdet förefaller nämligen inte ha vuxit över tid. Kommunalråden talar svepande och elementärt om hedersproblematiken. Inte heller talar de med en ödmjukhet så som den som felat borde, särskilt när den plötsligt framför ett budskap som strider mot tidigare förehavanden. 

Det handlar heller inte bara om prisutdelningar. Lidén har exempelvis varit entusiastisk förespråkare för ett moskébygge i Karlstad. Och det vore väl inget konstigt, om församlingens närvaro i det bostadsområde där de huserar varit helt oproblematisk. Men, för de människor som bor och verkar i området är det ingen hemlighet att medlemmar ur församlingen har utsatt unga tjejer för påtryckningar gällande klädsel och uppförande. Och undertecknads tidigare erfarenheter från arbete på en skola i just det området vittnar om just detta, och om en långvarig politisk förlamning i frågor som rör just dessa frågor. 

Faktum är att detta inte heller är en hemlighet för lokala politiker – frågan har dryftats också med dem i olika sammanhang. Lidén har ändå, och trots kännedom om vittnesmål om påtryckningar på unga tjejer, varit moskébyggets tillskyndare. Samma sak gäller Wikström, som ställt sig oförstående, eller åtminstone handlingsförlamad, inför dessa vittnesmål och under olika möten hänvisat till dialoger och förtroende. 

Att nu lyfta fram kritisk dialog och den svenska lagens status – faktorer som på senare tid blivit mer rumsrena i den politiska diskursen – är blott ett följsamt försök att vinna på skiftningen i det politiska samtalet och roffa åt sig en bit av en fråga som blivit politiskt lönsam. Den plötsliga kappvändningen ter sig fräck för alla som vet något om bakgrunden. 

Ett välbehövligt politiskt initiativ mot hedersförtryck – något som många länge kämpat för i uppförsbacke på grund av det klimat många politiker skapat – ska nu sjösättas av politiker som endast har fler röster för ögonen. 

Man kan bli cyniker för mindre. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.