”Kameror kan inte ersätta mänskliga ögon”

Kameror och poliser i kollektivtrafiken tilltalar kanske Moderaternas väljare, men det ökar inte tryggheten. Att öka repressionen och minska integriteten är både kontraproduktivt och farligt.

Nyligen serverade Stockholms trafikregionråd Kristoffer Tamsons (M) återinförda biljettkontroller som en ”sommarpresent” till resenärerna, trots att coronaepidemin inte avtagit. Därefter krävde han särskilda tunnelbanepoliser som skulle ha utökad rätt att kroppsvisitera. Nu gläds han över tusen nya kameror och uttrycker sin glädje över att övervaka områden i ”närheten” av kollektivtrafik, alltså inte enbart inom SL:s egna områden.

Självklart känner många resenärer trygghet av övervakningskameror, väktare och poliser. Men det finns faktiskt resenärer som upplever det motsatta. Det här är Tamsons blinda fläck.

För oss i Vänsterpartiet kan kameror inte ersätta mänskliga ögon. Vi har gång på gång påtalat att för att öka tryggheten i kollektivtrafiken, och runt den, behövs mer närvarande personal. Fler trygghetsvärdar, stationsvärdar, informationsvärdar. Personal som har som uppgift att hjälpa och vägleda resenärer och som genom sin närvaro kan förhindra brott. De styrande i region Stockholm, där Tamsons ingår, har i stället tagit bort konduktörerna på Tvärbanan och ersatt dem med biljettstolpar.

Vi i Vänsterpartiet har också pekat på vikten att all personal i kollektivtrafiken måste ha bra arbetsvillkor och bra förutsättningar att utföra sitt jobb. Vi vill att SL/Trafikförvaltningen alltid ställer krav på trygghetspersonalens arbetsvillkor och arbetsmiljö vid upphandlingar. Om vi fick bestämma skulle all trygghetspersonal vara anställd av SL/Trafikförvaltningen och inte av upphandlade företag.

Verklig personal är alltså enligt oss bättre än kameror för att förebygga brott, men kanske kan kameror hjälpa till att klara upp brott? Men då är de redan begångna och personer har drabbats.

Vi har genom berättelser, medierapportering och forskning kunnat få en tydlig bild av att personer med utländsk härkomst utsätts för trakasserier och övergrepp i kollektivtrafiken. Forskning visar att den som utsätts för övergrepp i kollektivtrafiken har större benägenhet att inte lita på samhället senare.

Vi har också genom berättelser, medierapportering och forskning sett att sexuella trakasserier är vanliga i kollektivtrafiken. I detta avseende är unga kvinnor särskilt utsatta. Säkerhetsbranschen är mansdominerad och personalen saknar utbildning för att känna igen den här typen av ordningsproblem. Är det den här typen av brott som övervakningskamerorna ska förebygga?

Det självklara målet är att människor inte ska hamna i kriminalitet, att ingen ska begå brott och att varken resenärer eller andra ska behöva utsättas för brott. Det är även självklart för oss i Vänsterpartiet att alla resenärer ska kunna känna och uppleva verklig trygghet, slippa trakasserier och inte behöva oroa sig för övergrepp.

Bästa sättet att motverka brott begångna av resenärer är att i första hand satsa på bostadsområdena och ungdomars fritid, i andra hand fortsätta att göra kollektivtrafiken personaltät, ljus, tillgänglig och öppen. Om kollektivtrafiken blir attraktiv för fler så blir de dunkla områdena färre.

Ha mer närvarande personal på plats. Säkerhetskameror kan aldrig ersätta riktiga människor som konduktörer, tågvärdar eller kundvärdar som trygghetsskapare.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.