”Jubla inte åt att Stockholm är bättre än Dalarna”

REPLIK Trots att Stockholm är landets överlägset rikaste landsting, och trots att Moderaterna har haft tolv år på sig att förvalta dessa utmärkta förutsättningar, präglas Stockholmsvården av djupa problem. Ansatt av denna verklighet och i tydlig brist på förbättringsförslag har Iréne Svenonius låtit ta fram rapporten ”Rödgröna myter om vården i Stockholm”som riktar ljuset bort från hennes eget ansvar och mot andra landsting. Med den vill hon ”ge en översiktsbild av hur sjukvården ser ut i hela Sverige” och därmed visa att ”krisen i Stockholm inte är värst”. Hon har ”tröttnat på dimridåerna från den rödgröna regeringen” och vill ”ersätta fake news med fakta”.

Men rapporten är en ren propagandaprodukt som inte möter ens de mest basala kvalitetskrav. Stockholm jämförs bara med sex landsting och varken denna begränsning eller urvalet motiveras. Inte heller motiverar man urvalet av de indikatorer som redovisas, och flera av dem har bara ytterst indirekta samband med vårdens kvalitet och tillgänglighet. Hälften av de ”myter” som tillskrivs den rödgröna regeringen kommer överhuvudtaget inte från rödgröna politiker utan från nyhetsmedia och andra källor.

Att Svenonius anammar retoriken om ’fake news’ ger en fingervisning om landstingsmoderaternas desperation när problemen i sjukvården växer. Det vore klädsamt om hon idkade självkritik i stället för att peka finger åt andra landsting som bara kan drömma om de förutsättningar som finns i Stockholm.

­

Som översiktsbild av vården har rapporten givetvis ingen trovärdighet. Den kommer direkt från det parti som styr landets näst största politiska församling. Trots att Svenonius duktigt har tagit efter sin nye partiledares tal om vuxna i rummet lyckas hon med rapporten i stället diskvalificera sig från den seriösa sjukvårdsdebatten. Det är oroande då kommande valrörelse borde handla om fakta och framåtsyftande försl­ag.

Jag tror att väljarna väntar sig mer av det parti som styrt landets rikaste landsting, under så lång tid, än jubel över att man lyckats bättre än Dalarna – där den genomsnittliga skattekraften är 78 procent av vad den är i Stockholm. Stockholm är inte Västernorrland och det är knappast en nyhet att olika landsting har olika regionala utmaningar. Jag tror att väljarna väntar sig mer än ett konstaterande att ”inget landsting är bäst på allt” – för poängen är ju att det landsting som verkligen har förutsättningar att vara bäst på allt i stället är bäst på väldigt lite.

Jag är övertygad om att väljarna väntar sig ansvarstagande genom faktiska förslag om hur landstingets problem ska lösas. Det var med den öve­rtygelsen vi socialdemokrater förra året gav den erkände vårdexperten Göran Stiernstedt i uppdrag att granska vården i Stockholm och lämna förslag på förbättringar. Hans rekommendationer ventilerades vid seminarier och rundabordssamtal och har nu utvecklats av oss till en alternativ modell för Stockholmsvården: Vårdsamverkan Stockholm.

Dess bärande tankar är att vården ska bli enklare, att patientens valfrihet inte bara ska värnas utan göras meningsfull, och att vården ska ta ett helhetsansvar för patienten. Fram till valet kommer vi att fortsätta att fylla på modellen med nya förslag om hur vården ska utvecklas. I dag är sjukvården i Stockholms län dyrast i landet och stockholmarna har rätt att kräva bättre resultat än vad dagens landstingsstyre levererar. Vårdens pengar borde gå till vård och patientens intressen ska gå före vårdbolagens.

Jag är allvarligt oroad över de problem som uppstått i Stockholmsvården under de senaste tre mandatperioderna med landstingsmoderaternas politik. Ytterst drabbar detta patienterna; gravida kvinnor, cancersjuka barn, multisjuka och sköra äldre. Mitt sätt att tackla problemen är att utveckla bättre politik och att inte låta blicken flacka från de frågor som ankommer på oss stockholmare att lösa. Så förvaltar jag det förtroende som väljarna visat mitt parti och som jag hoppas ska öka i valet nästa år. Iréne Svenonius väljer uppenbarligen en annan väg.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.