Psykisk ohälsa

Jobb med stöd gör att sjuka kan arbeta igen

Efter 18 månader var nästan hälften av patienterna med tung psykiatrisk diagnos tillbaka i arbete eller studier. Det krävs tid och samordnade resurser, men flera studier visar att anställning med stöd är en form av rehabilitering som fungerar.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder beskrivs ofta som otillräckliga eller ineffektiva. Om det är sant är svårt att veta då utvärderingar ofta saknas. Det finns dock undantag - metoder som är baserade på Supported employment eller, som det också kallas, Individual Placement and Support (IPS). De som får stöd enligt dessa metoder når oftare avlönat arbete eller påbörjar studier jämfört med dem som får andra insatser. Att anställning med IPS-stöd ger god effekt har dessutom varit känt länge. Här följer ett par nu aktuella exempel.

I en studie gjord i Lund lottades vilka patienter med tung psykiatrisk diagnos som skulle få IPS, och vilka som skulle få traditionellt stöd mot arbete eller sysselsättning. Resultatet visade att av de som fick stöd enligt IPS var 46 procent i arbete eller sysselsättning efter 18 månader, medan motsvarande andel i kontrollgruppen var 11 procent.

En stor nationell studie av metoder för att stödja unga med aktivitetsersättning, som beställts av regeringen och som nyligen redovisats, visar liknande resultat. De som fick stöd enligt IPS-metodiken gick i högre grad till anställning jämfört med dem som fick andra typer av stöd. Lokalt i Örebro har Stiftelsen Actíva på uppdrag av Regionspsykiatrin provat metoden IPS med utfallet att 50 procent av de som fick insatsen är i arbete eller studier efter arton månader.

46 procent eller 11 procent i jobb eller studier, vilken åtgärd ska samhället satsa på? Om det hade handlat om någon annan del av samhället, som till exempel inom industrin eller kroppssjukvården, så skulle det vara självklart att introducera den mest effektiva metoden snarast, med tanke på resultaten. Trots detta används inte metoden i någon större utsträckning inom arbetsmarknadspolitiken och nästan inte alls i samverkan med specialistpsykiatrin, varken i Örebro eller i resten av landet.

Det finns i flera verksamheter goda intentioner men de fastnar tyvärr ofta på frågan vem som ska göra insatsen och när den ska göras. Ingen anses inom det här området ha huvudansvaret för arbetsrehabilitering av de personer som är inskrivna inom specialistpsykiatrin. Insatsen måste dessutom ofta, om den ska passa in, anpassas efter de olika verksamheternas regelverk eller krav. Det som händer då är att metoden urvattnas eller fastnar på planeringsstadiet.

IPS är en så kallad personcentrerad insats som bygger på den enskildes önskan och vilja och sätter den arbetssökande och arbetsgivaren i centrum. Det kräver ofta tid, och bygger på samverkan. För att insatsen ska vara effektiv måste insatserna från myndigheterna samordnas och anpassas efter behoven hos individen, och inte utifrån organisationens behov, det är inte individen som ska anpassas efter systemen.

Det är hög tid att satsa på det som ger resultat. Med tanke på utvecklingen av den psykiska ohälsan, höga sjuktal samt den höga belastningen inom psykiatrin är det hög tid att börja använda forskningsresultat som grund för arbetslivsinriktade åtgärder. Att satsa i stor skala på effektiv arbetsrehabilitering som bygger på IPS-metoden för personer som är sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa är därför mycket angeläget.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.