Mångfald

Jo Madon, ibland måste vi prata kön och hudfärg

Jag tror inte att vita män generellt har högre kompetens eller är mer intelligenta än andra. Jag tror däremot att normer kring vem som är mest lämpad att göra något påverkar urvalet och bidrar till att många kompetenta personer hamnar i skymundan, skriver Seher Yilmaz, Rättvisförmedlingen.

REPLIK. Sakine Madon skriver i sin krönika ”Nej, nej, nej, nej, nej - Kaplan representerar inte mig” i Dagens Samhälle (2/3) att Rättviseförmedlingen hävdat att hon skulle representeras av Mehmet Kaplan i regeringen (eftersom de har ursprung i samma region). Hon hänvisar till ett pressmeddelande som vi på Rättviseförmedlingen skickade ut efter valet där vi gladde oss åt att representationen bland ministrarna i Löfvens regering är bred sett till ursprung och kön. Här har Madon missförstått vår idé, och jag vill gärna förklara hur vi tänker. 

Rum där mycket makt samlas är så klart extra intressanta, och när dessa rum domineras av en viss typ av människor (ofta vita män) är det relevant att fråga sig varför. Ett vanligt svar är att det handlar om kompetens - inte kön eller ursprung. Men jag tror inte att vita män generellt har högre kompetens eller är mer intelligenta än andra. Jag tror däremot att normer kring vem som är mest lämpad att göra något påverkar urvalet och bidrar till att många kompetenta personer hamnar i skymundan. Genom att påpeka och synliggöra sådana skevheter och samtidigt visa upp listor med alla de personer som förbisetts vill Rättviseförmedlingen bidra till ett samhälle där alla har samma möjligheter att göra vad de vill och kan.

Så nej, Sakine Madon, Rättviseförmedlingen menar inte att du som individ skulle representeras av Mehmet Kaplan i regeringen. Men om vi lyfter blicken lite så menar vi att om personer som jag, med ursprung utanför Europa, konsekvent underrepresenteras i rum med makt så påverkar det allas våra föreställningar kring vem som är bäst lämpad att sitta på vissa positioner. Och att om vissa grupper av människor konsekvent underrepresenteras i det offentliga samtalet riskerar vissa erfarenheter (exempelvis erfarenheten av att vara kvinna, av att ha en normbrytande funktionsvariation, erfarenhet av diskriminering) att osynliggöras.

Rättviseförmedlingen pratar ibland om attribut så som kön och hudfärg för att visa på mönster där vissa typer av kroppar konsekvent underrepresenteras i vissa rum, och i diskussionen låter det ibland som om detta skulle vara slutmålet. Så är det givetvis inte. Vi ser en medvetenhet om normer som ett första steg i ett arbete för att fler röster ska höras och ta plats. Det är först när vi vet hur verkligheten ser ut som vi kan fråga oss själva varför och vad vi kan göra för att förändra.

I helgen firade Rättviseförmedlingen fem år. Jag vill understryka att samarbetet med Kulturdepartementet är helt frikopplat från vår födelsedag. Det är alltså inte en födelsedagspresent som Sakine Madon påstår. Uppdraget faller helt inom ramen för vår ordinarie verksamhet och handlar om att låta 70 000 rättviseförmedlare bredda Kulturdepartementets urvalslista med tips på personer som de inte har i sitt kontaktnät i dag. Kulturdepartementet kommer sedan att utse sina styrelser och insynsråd helt enligt gängse urvalskriterier, med skillnaden att de denna gång kommer att ha fler namn att välja på.

Jag vill också bemöta bilden av att ”miljonbidragen tickar in” som Madon uttrycker det. Rättviseförmedlingen är en ideell förening. Vi har, precis som alla andra ideella föreningar, möjlighet att söka projektmedel via myndigheter. Stödet från Vinnova får vi för att under tre års tid kunna förbereda, utveckla och lansera ett verktyg som ska hjälpa medier att granska sig själva. 

Madon skriver att fördomar och diskriminering ständigt behöver avslöjas och motarbetas, och det är exakt vad vi ska göra. Syftet är att synliggöra vilka som får komma till tals i det offentliga samtalet i dag och tillsammans med svenska medieredaktioner arbeta för en mediebild där fler känner sig inkluderade.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.