Debatt
Integration
3 december 2015 kl 12:18

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Jo, finansministern. Löneskillnader är lösningen

Sverige är inte längre homogent. Vi lurar oss själva om vi fortsätter att leva i tron om att jämlikhet bäst uppnås med höga trösklar in på arbetsmarknaden och avsaknad av arbetstillfällen för dem som är nya. Tråkigt nog fortsätter många, finansministern inkluderad, envist att upprätthålla de utestängande systemen.

Det här är en opinionstext

Viktoryia Khromchanka
liberal debattör samt egen företagare inom kommunikation

Det finns ingenting som tyder på att flyktingkrisen kommer att avta, trots regeringens försök att sopa problem under mattan. Rädslan grundar sig ofta i oro över kostnaderna för både mottagningen och den framtida integrationen på arbetsmarknaden och i samhället för dessa människor. Att ett stort antal flyktingar är en belastning på välfärden är förvisso sant, men är långt ifrån det enda möjliga scenariot.

Trots de påfallande direkta kostnaderna av flyktingmottagande är det dags att prata om hur dagens flyktingar på sikt kan bidra till landet de kommer till. Oviljan att rubba våra cirklar och en missvisande bild av solidaritet har bidragit till ett ohållbart integrationssystem. 

Många, med facket i spetsen, har under lång tid framställt jämna löner som det slutgiltiga målet. Att jämlikhet bör få växa fram över tid har aldrig varit ett populärt tema då uppfattningen är att alla redan är lika och därför ska ha samma lön oberoende av arbete, kompetens och prestation. 

Tråkigt nog ekade finansminister Magdalena Andersson (S) samma inställning när hon på Dagens Industris Gasellgala i måndags avfärdade låga löner som ett sätt att få nyanlända flyktingar i arbete. Därmed bidrar hon till en fortsatt omöjlig situation för alla de utrikes födda som döms till utanförskap i det system Andersson vill upprätthålla.  

Det Sverige som vi är så stolta över är inte längre homogent, och kommer förmodligen aldrig att bli det heller. Det är inget fel med det, men vi lurar oss själva om vi fortsätter att leva i tron om att jämlikhet bäst uppnås med höga trösklar in på arbetsmarknaden och avsaknad av arbetstillfällen för dem som är nya in och kräver extra investeringar från arbetsgivarens sida. 

Arbetslösheten bland utrikesfödda är sedan länge högre än bland infödda svenskar. Genom att ha höga ingångslöner för alla och komplicerade anställningsprocesser gör vi det svårt för dem som är utanför systemet att ta sig in. Konsekvensen är att det blir omöjligt för arbetsgivaren att fastställa kompetensen hos de nyanlända om de aldrig tidigare har fått visa den på den svenska arbetsmarknaden. 

Många åtgärder har testats för att lösa denna problematik. Den mest framstående trots sin ineffektivitet är anställningsstödet, där arbetsgivaren som anställer någon som har varit utanför arbetsmarknaden i minst ett år får 2/3 av lönen till denne subventionerad. Det kostar miljardbelopp och ger liten effekt på den faktiskt sysselsättningen, då 63 procent av dessa jobb skulle kunna existera eller skapas utan subventionerna. Det är även ett system som missbrukas och som påverkar konkurrensen negativt. 

Detta onödiga tillvägagångssätt finns endast för att ingångslönerna är så pass höga att de med lägre kompetens blir för dyra för arbetsgivaren. De flyktingar som ska bosätta sig här riskerar bli ytterligare exempel på varför det inte fungerar. 

Det som behöver göras för att flyktingar och andra som är utanför arbetsmarknaden inte ska hamna i långtidsarbetslöshet utan få en chans att bli fullvärdiga medborgare av samhället är att ingångslönerna sänks för att på så sätt öka deras konkurrenskraft. Det krävs även att mer flexibla anställningsformer införs och att löneskillnaderna tillåts bli större. Det finns ingen anledning att hålla fast vid gamla sanningar om dessa gång på gång motbevisas. De riskerar dessutom att kosta oss Sveriges framtid och fortsätta göda ett system som uppenbart inte fungerar. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 3 december 2015 kl 12:18
Uppdaterad: 3 december 2015 kl 12:44

Skribent

Viktoryia Khromchanka
liberal debattör samt egen företagare inom kommunikation