Jehovas vittnen får inte stå över lagen

Vissa extrema grupper, sekter och religiösa rörelser anser att de har rätt att yttra sig och propagera för sina ideologier utan att bli kritiserade eller motsagda. Deras kritiker utmålas som hatiska och onda. Åtalet mot Ann-Sofie Hermansson är ett färskt exempel på detta. Visst friades hon, men att hon överhuvudtaget blev åtalad visar på hur dessa grupper kräver att lagen ska anpassa sig efter dem. Via domstol försöker de tysta de röster som fortfarande har kraften att säga ifrån. Det är dock lite enklare när striden sker mellan vuxna. Situationen blir desto mer komplicerat när de drabbade är försvarslösa barn.

På fredag faller en viktig dom gällande lagen om åldersgränser för film som visas offentligt. Åtal väcktes eftersom Jehovas vittnen under en sammankomst 2018 hade visat 58 filmer för besökarna däribland hundratals barn. Arrangören, ett Jehovas vittne, dömdes i tingsrätten för att filmerna inte hade skickats till myndigheten Statens medieråd för granskning. Försvaret som överklagade domen, pekade på censur och diskriminering och menade att domen hotade den åtalades yttrande- och religionsfrihet. 

I hovrätten försökte försvarsadvokaten vilseleda genom att visa upp helt andra filmer än de barnen fått titta på under den aktuella sammankomsten. Inför rätten spelade man upp några korta filmer om ärlighet och gulliga fåglar, trots att filmerna som lett till åtalet hade ett helt annat innehåll. Filmerna handlade i realiteten bland annat om att man ska ta avstånd från hbtq-personer och om vikten av att inte rösta. Barnen, som var i blandade åldrar från ett år och uppåt, fick se flera krigs- och våldsscener. Exempelvis sågs tungt beväpnad militär omringa barnfamiljer som föreställde förföljda Jehovas vittnen, och i en annan scen slängdes en levande man i havet för att han väckt guds vrede.

Det farliga är inte bara att organisationen Jehovas vittnen far med osanning och utnyttjar demokratin för att uppnå särbehandling bortom lagens ramar, utan att den fick extra näring som möjliggjorde ännu större skador och propagandaspridning. I höstas beviljades Jehovas vittnen statsbidrag som enligt regeringen skulle bidra till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar samhället vilar på. Samfundet skrev på sin hemsida: ”Vi är glada över att vi erkänns ha en positiv inverkan på samhället.[…]. Framförallt går vårt tack till Jehova, vår högste lagstiftare.”

Det är inte alls svårt att ta reda på vad denna hbtq- och kvinnofientliga organisation sysslar med innan den tilldelas statsbidrag. Förra året innan de beviljade bidraget vittnade 25 kvinnor om organisationens eget rättssystem som skyddar pedofiler och våldtäktsmän och om hur utsatta barn och kvinnor skuldbeläggs, straffas och utesluts. Mycket står öppet på den egna hemsidan. Det finns gott om material och filmer som exempelvis uppmanar kvinnor att respektera sina våldtäktsmän. Barnaga enligt organisationen är en nödvändighet: ”Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.” 

Extrema grupper måste kunna kritiseras och förstå att de inte bara har friheter och rättigheter utan även skyldigheter, och att svensk lagstiftning gäller för alla. Det är ytterst viktigt att en granskning av landets religiösa samfund sker innan bidrag beviljas.  När staten finansierar extrema grupper blir den indirekt deras medhjälpare. 

Rädslan för att hantera extremister har vuxit fram i samhällets olika institutioner. och det behövs politiker som tar tag i de växande problemen, värnar mänskliga rättigheter och skyddar barnen. Vi hoppas och vill tro att rättsväsendets immunförsvar är starkt nog och har inte smittats av den rådande rädsla. Och precis som Hermansson nu friats hoppas vi att rättsväsendet på fredag ska markera att Jehovas vittnen inte står över lagen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.