Järnvägen är viktig för att Sverige ska fungera, men som de flesta av oss erfarit är punktligheten inte tillräckligt hög. Förseningar och stopp i trafiken skapar missnöje, rubriker och oönskade biltransporter – därför är det välkommet att järnvägsbranschen har som mål att både höja punktligheten från 90 till 95 procent och att halvera antalet förseningstimmar.
Missnöjet till trots har vi en av de bättre järnvägarna i världen. Sedan 1980-talet har tågtrafiken ökat med omkring 3 procent per år, utan motsvarande ökning i investeringar eller underhåll. Ändå har punktligheten legat stabilt på ungefär 90 procent. Det tyder på en ökad effektivitet och kontinuerliga förbättringar, även om nivån måste höjas ytterligare.
De senaste åren har staten satsat mer pengar på järnvägen för att minska den så kallade underhållsskulden. Det gör att vi nu befinner oss i en övergångsfas där många stora störningar beror på olika typer av arbeten som genomförs för att banans standard ska höjas eller återställas.
Andra spektakulära störningar i den svenska järnvägstrafiken beror på väder och klimat. I början av decenniet märktes det mest på vintrarna, som på senare tid varit ovanligt kalla och snörika. De senaste åren har vi också haft exceptionellt varma och torra somrar, något som lett till mycket stora störningar i tågtrafiken.
De flesta förseningarna är däremot små och sker på stationerna. En viktig orsak är att det ofta tar längre tid än planerat för passagerare att kliva av och på tågen. Även små förseningar kan göra att tåg kommer i vägen för varandra och därmed leda till fler och större förseningar.
I Japan, där jag nyligen gjort ett forskningsutbyte, har man sannolikt de mest punktliga järnvägarna i världen. Punktligheten där ligger på omkring 98 procent, jämfört med 90 procent i Sverige. Deras förseningar följer ändå till stor del samma mönster som här: de flesta är små och uppstår i rusningstrafik. Extrem trängsel med över 2 000 resenärer per tåg är vanligt, och tågen går ofta tätt som i en tunnelbana.
Trots det lyckas man i Japan med att hålla en exceptionellt hög punktlighet, och det finns ett antal saker vi kan lära oss av hur de arbetar:
1. Planera mer realistiska tider för av- och påstigning. Dessa tider varierar i praktiken från tåg till tåg, station för station, och timme för timme. Japanska trafikplanerare fäster stor vikt vid att anpassa tiderna på ett bra sätt, ofta i steg på fem sekunder. Samma grepp har man nyligen använt i Schweiz, ett annat föregångsland, för att höja punktligheten ytterligare.
2. Praktiska åtgärder på plattformar för att underlätta av- och påstigning. På plattformar i Japan finns det ofta målade markeringar som visar var dörrarna kommer att hamna och var resenärerna ska stå. Tågen stannar alltid på samma ställe, de som ska kliva av har fri väg förbi dem som ska på, och ingen behöver springa längs tåget efter att ha väntat vid fel ände av perrongen.
3. Förenkla infrastrukturen så att färre saker kan gå sönder. I Japan har tågstationer generellt en enkel layout med relativt få växlar. Det är billigare och lättare att underhålla, och det leder till färre växelfel liksom till en högre kapacitet, även om flexibiliteten minskar något.
Dessa relativt enkla och billiga åtgärder löser inte alla järnvägens problem, och det är fortfarande viktigt att satsa på underhåll och investeringar. Men de skulle snabbt åtgärda en stor del av förseningarna och leda till en punktligare järnväg över hela landet, under både vardag och semester.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
