Tandvård

Jämställ tandvård med medicinsk vård

Tandvården ingår i välfärdssystemet, men reglerna är djupt orättvisa i jämförelse med den medicinska vården. För vissa grupper med stora besvär med tandhälsan finns särlösningar, men det vore rimligt att inkludera alla patienter i samma system.

Det finns en politisk vilja att till vissa särskilt utsatta grupper ge tandvård till samma kostnad som hälso- och sjukvården, vilket regleras i tandvårdsförordningen (1998:1338). Tillämpningen är dock orättvis och beroende på bostadsort. Särlösningar av detta slag är aldrig bra.

Istället bör tandvården ingå som del i den medicinska hälso- och sjukvårdens försäkringssystem. Då skulle alla ha råd och även personer med stora problem kan inkluderas utan speciella prövningar. 

Tandvårdsförordningen berör dem som har behov av extra mycket tandvård på grund av sjukdom. Det kan handla om fyllningsbyte på grund av allergi eller långvarig sjukdom, tandskador som uppstått vid epileptiska anfall, patienter med smärta i ansiktet eller diverse sjukdomar som medför svårighet att sköta munhygienen. 

Kunskaperna om tandvårdsförordningen är otillräckliga inom vården och många vet inte om möjligheterna till dessa bidrag. Därtill kommer att processen att söka bidrag är byråkratisk, krånglig och osäker. Många tandläkare uppmanar därför patienten att betala tandvården själva. 

Många medlemmar i Tandvårdsskadeförbundet eller andra funktionshindergrupper har inte råd med den tandvård de behöver om de nekas bidrag. De riskerar allt sämre tandhälsa. För den som är allergisk eller överkänslig mot sina dentala material är risken uppenbar för inflammationer och kroniska besvär ju längre fyllningsbytet dröjer.

Vi frågar oss hur det kan komma sig att problem med tänderna behandlas så mycket annorlunda än besvär från andra delar av kroppen. Forskning visar tydligt att tandhälsan har kopplingar till både hjärtkärlsjukdomar och cancer, men trots det betraktas tänderna inte som en del av kroppen. 

Märkligt är att sjukvården gratis erbjuder höftimplantat till den med allvarlig artros medan den som tar bort en infekterad tand måste betala implantatet själv. Biverkningar av mediciner medför byte av läkemedel utan några diskussioner medan biverkningar av dentala material prövas betydligt hårdare. 

Först krävs undersökning av tandläkare och hudläkare och därefter överprövas deras beslut av regionens tandvårdsenhet. Efter några månader får patientens tandläkare ett negativt eller positivt beslut. Först då kan behandlingen starta. 

Listan på orättvisor kan göras lång. Om tänderna hade betraktats som del av kroppen hade tandvårdsstödet sett annorlunda ut och varit mer jämförbart med hälso- och sjukvården försäkringssystem. Då hade inte heller en särskild tandvårdsförordning behövts.

Nu pågår en översyn av tandvårdsförordningen och en utredning är tillsatt för att öka jämlikheten i tandvården. Båda utredningarna bör ha som utgångspunkt att tänderna betraktas som del av kroppen och arbeta för att tandvården integreras i hälso- och sjukvården. Samma högkostnadsskydd bör gälla både den odontologiska och medicinska vården. Därmed skulle en viktig lucka i dagens välfärdssystem täppas till.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.