Debatt
Centerpartiet
21 augusti 2019 kl 12:46

Jag är så trött på ert skitsnack, Martin Ådahl!

Centerpartiets Martin Ådahl tycks, trots att han är chefsekonom, inte förstå att arbetslöshet och sysselsättning är effekter av en rad olika faktorer, skriver Johan Berg, arbetsförmedlare. 

Det här är en opinionstext

Det är intressant med politiker som påstår sig ta ansvar för sin politik – men ändå inte gör det. Centerpartiets chefsekonom och arbetsmarknadspolitiske talesperson Martin Ådahl är ett sådant exempel. Ådahl påstår att ”[C] tar ansvar för varenda grej som vi har drivit och står för. Men om sedan Arbetsförmedlingen gör helt andra saker – då kan vi inte ta ansvar för det”. Uttalandet är hämtat från en intervju i Arbetsvärlden.

För att förstå hur absurt Ådahls uttalande framstår bör man veta om att just Ådahl och C har orkesterat den fullskaliga privatiseringen av AF.

Men dess konsekvenser är Ådahl och C inte beredda att ta ansvar för. Detta trots att partiet valde att släppa fram M/KD-budgeten med de omfattande neddragningar det medförde – och valet att ingå Januariavtalet med S, MP och L. Ådahl har tidigare krävt AF:s avgående generaldirektör Mikael Sjöbergs avgång, ett sätt för Ådahl att just skylla sin politik på någon annan. Här kan man tala om dubbelmoral från centerpolitikern, på högsta nivå.

Ådahl är på ett sätt komisk i sin framtoning. Han förkastar rekommendationer från flera toppforskare, som Ådahl menar är ”motvallsare” bara för att de framför kritik mot Ådahls politik med hänvisning till att det inte finns forskning som visar effekterna av den sortens marknadsexperiment. Ådahl är kritisk till både fackets hållning, som Ådahl menar inte har uppvisat ”samma djupa engagemang” som Svenskt Näringsliv – och är mycket anmärkningsvärt nog även kritisk till den till omfattande Arbetsmarknadsutredningen.

Alla som inte tycker som Ådahl är omoderna och bakåtsträvare. Detta trots att både ekonomiprofessor Lars Calmfors och Arbetsmarknadsutredningen föreslår liberala reformer och vill öppna upp för mer privatisering och införa valfrihet för de arbetssökande. Deras förslag om att AF och de privata aktörerna ska konkurrera på lika villkor är en klok avvägning med tanke på tidigare misslyckade privatiseringar

Ådahl tycks, trots att han är chefsekonom, inte förstå att arbetslöshet och sysselsättning är effekter av en rad olika faktorer. Men Ådahl menar att allt är AF:s fel, som i intervjun med Arbetsvärlden hela tiden återkommer till att myndigheten i flera år har befunnit sig i kris. Ådahl menar att utanförskapet bland nyanlända beror på att matchningen inte är helt privatiserad.

Det stämmer att arbetslösheten för nyanlända är väldigt hög och kanske rentav räknas som en av Sveriges största utmaningar någonsin. Men vad säger Ådahl om en halverad ungdomsarbetslöshet sedan 2013, om att sysselsättningen i Sverige är den högst uppmätta någonsin i EU – eller att etableringstiden för nyanlända har minskat kraftigt. Jag är uppriktigt sagt så trött på Ådahls skitsnack.

Ådahl menar att AF är ineffektiv och hänvisar till SCB:s arbetskraftsundersökningar, vilket visar på Ådahls föråldrade syn på matchning. Arbetsförmedlare sitter inte, som så sent som på 1970-talet, inne på jobbannonserna. Det sker digitalt idag. Detta är väl effektiv resursanvändning om nåt. Därför har också AF:s betydelse förändrats och istället visar sig på andra områden – och bekräftas av att en tredjedel av de som får jobb menar att AF på olika sätt har bidragit till att de fått jobbet.

Ådahls farhåga är att en lågkonjunktur kan innebära att privatiseringsexperimentet inte lyckas – alltså inte som en potentiell effekt avatt de fristående aktörerna inte skulle prestera.

Vi får väl se om Ådahl och C får anledning att skylla ifrån sig ännu en gång. Mycket talar för det.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.