Vårdnadsbidrag

”Jämställdhetslinje riskerar bli sjukskrivningslinje”

Det är tufft för familjer att få ihop livspusslet under småbarnsåren. För många fungerar det utmärkt att arbeta heltid när barnen är små, men inte för alla – och då är det viktigt att det finns valmöjligheter.

Allt fler kvinnor sjukskrivs på grund av psykisk ohälsa och Försäkringskassan begär nu mer pengar från regeringen. Bara i år vill de ha en miljard mer och under nästa år 1,5 miljarder.

Enligt statistik från Försäkringskassan ökar sjukskrivningarna hos kvinnor kraftigt efter andra barnet. I Stockholm ökar sjukskrivningarna redan efter första barnet, något som Försäkringskassan tror beror på att där väljer en majoritet standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Nyligen kom det också statistik som visar att när pappor tar ett större ansvar för barnen, så ökar sjukskrivningarna även för dem.

Det här visar att det är tufft för familjer att få ihop livspusslet under småbarnsåren. För många fungerar det utmärkt att arbeta heltid när barnen är små, men inte för alla – och då är det viktigt att det finns valmöjligheter, så att föräldrar kan hitta en bra balans. Får de inte den möjligheten riskerar arbets- och jämställdhetslinjen att bli en sjukskrivningslinje. Det försämrar både karriärchanserna och den framtida pensionen för de föräldrar som inte mäktar med standardlösningen.

För många föräldrar har vårdnadsbidraget varit ett uppskattat verktyg för att slippa arbeta heltid och i stället kunna pussla och trixa för att hitta en bra balans mellan familj och arbete. Trots det väljer nu regeringen att göra gemensam sak med Folkpartiet och Vänsterpartiet och på nationell nivå lägga ett förslag om att ta bort vårdnadsbidraget. Att de rödgröna kör över människor av ideologiska skäl är inte så förvånande, men att FP som kallar sig liberaler gör det är anmärkningsvärt.

Vårdnadsbidraget har för de som valt bort standardlösningen tryggat anställningen och den sjukpenninggrundande inkomsten, SGI:n. Men det har också gett föräldrar en möjlighet att gå ner i tid och många har valt att arbeta 50 procent var och vara hemma 50 procent var. Något som inte alltid syns i statistiken. Utan vårdnadsbidraget hade de inte haft möjlighet att gå ner mer än till 75 procent.

2011 använde sig cirka 8 000 familjer av vårdnadsbidraget under någon period då det barnet var mellan ett och tre år. Av dem hade cirka 3 000 invandrarbakgrund. Den bild som vissa politiker målar upp handlar om att de med invandrarbakgrund som tar ut vårdnadsbidraget blir sämre integrerade i det svenska samhället. Att ta bort vårdnadsbidraget blir därför enligt dem en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som ska sätta fler i arbete. Men sedan när blev ”invandrarbakgrund” liktydigt med att en person inte är integrerad i det svenska samhället? När drar vi annars så långtgående slutsatser baserat bara på om personen är född i Sverige eller inte? Personer som är nyanlända och som befinner sig i andra åtgärder har dessutom inte rätt till vårdnadsbidrag.

Barn är olika och för alla fungerar det inte att börja i förskola vid ett års ålder. Föräldrar måste då hitta andra lösningar och det ska de självklart kunna göra med sin anställning och sin SGI tryggad. Varför ska föräldrar som väljer balans mellan familj och arbete kastas ut i ekonomisk otrygghet och tvingas säga upp sig för att kunna vara hemma längre? Och var finns barnhälsoperspektivet i att försöka tvinga in alla i samma lösning?

Nej, tänk om och gör rätt och se till att införa vårdnadsbidraget i alla kommuner i stället, så att föräldrar får det verktyg de behöver för att kunna hitta bra lösningar under småbarnsåren, utan att förlora en fot på arbetsmarknaden och hamna i ekonomisk otrygghet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.