Könsstympning

Jämställ inte intimkirurgi med könsstympning

Det finns en principiell skillnad mellan att myndiga kvinnor frivilligt låter operera sina underliv och att vårdnadshavare skär bort blygdläppar och klitoris på barn i förskoleåldern. Använd inte våra motståndares argument om ni vill förebygga könsstympning av flickor, skriver fyra debattörer.

I måndags var det Internationella barnrättsdagen och en påminnelse om att barnkonventionen gäller för alla barn. Med anledning av detta bör vi uppmärksamma att FN:s kommitté för barnets rättigheter 2015 fann brister i hur Sverige implementerar Barnkonventionen.

I Barnrättighetsutredningen (SOU 2016:19) föreslås att FN:s konvention om barnets rättigheter inkorporeras i svensk lagstiftning, vilket också var en av rekommendationerna från kommittén. Det kommer att ställa högre krav på hur vi säkerställer barns rättigheter i Sverige, vilket är goda nyheter och synnerligen relevant vad gäller arbetet mot kvinnlig könsstympning.

Det kanske kan verka märkligt att behöva lyfta fram att arbetet mot kvinnlig könsstympning är viktigt. Sverige var länge ett föregångsland med förebyggande arbete på 1980-talet då vi som första land i Europa lagstiftade mot kvinnlig könsstympning. Sedan dess har vi halkat efter något.

Exempelvis har både Norge och Finland inrättat nationella handlingsplaner medan Sverige varken har långsiktiga satsningar eller någon nationell handlingsplan. Ett skäl till detta kan vara att arbetet mot kvinnlig könsstympning med jämna mellanrum ifrågasätts eller relativiseras på olika sätt. Nu senast genom Katarina Lagerwalls artikelserie i DN där forskaren Malin Ahrne på Karolinska Institutet jämställer intimkirurgi med könsstympning av små barn. Det är en farlig argumentation som i slutändan relativiserar fruktansvärda övergrepp mot barn.

Kvinnlig könsstympning genomförs under oerhört brutala förhållanden och i de allra flesta fall på flickor i åldrarna 4 till 11 år. Ingreppet görs oftast helt utan bedövning och verktyget kan vara en smutsig kniv, ett gammalt rakblad eller en glasskärva.

Nya globala beräkningar beskriver att cirka 200 miljoner flickor och kvinnor är könsstympade (UNICEF, 2016). Livslånga besvär såsom smärta, problem vid menstruation, förlossning och urinering, posttraumatisk stress men även dödsfall förekommer till följd av övergreppet. Med andra ord, till skillnad från intimkirurgi sker könsstympning på betydligt yngre flickor, i en kontext där de saknar valmöjlighet och under rent dödliga förhållanden.

Att jämföra könsstympning med intimkirurgi kan verka bisarrt eftersom man jämför övergrepp med skönhetsideal och jämställer vuxna med barn. Exempelvis skulle få jämföra flickor som utsätts för pedofili med kvinnor med en destruktiv relation till sex. I många fall handlar det om ett felriktat välmenande för att undvika stigmatisering av vissa grupper, trots att vi vet att det är flickor av vissa ursprung som utgör riskgruppen för könsstympning.

REPLIK: Brister i lagen mot stympning måste få lyftas. 

Det verkar också vara precis det som motiverar Malin Ahrne med flera som tycker att det är orättvist att predika mot könsstympning för somaliska föräldrar samtidigt som svenska flickor, enligt Ahrne, utsätts för samma sak. Bland annat hävdar hon att ”Vi bör sopa rent framför vår egen dörr innan vi talar om för andra hur de ska göra”. I praktiken vill hon alltså definiera riskgruppen för könsstympning till i princip alla unga kvinnor i Sverige.

Det farliga i den här argumentationen är att den riskerar att förskjuta fokus från barn som är utsatta för svåra övergrepp till en, relativt sett, välmående grupp. Ett annat problem är att de som förespråkar kvinnlig könsstympning använder sig av precis samma argument som Malin Ahrne, vilket stärker deras position gentemot vår.

Det finns en principiell skillnad mellan att myndiga kvinnor frivilligt låter operera sina underliv, och att vårdnadshavare skär bort blygdläppar och klitoris på barn i förskoleåldern. För de allra flesta är det här ingen etisk gåta man behöver fundera särskilt länge över eftersom det är uppenbart varför barn och vuxna lagförs annorlunda i det här sammanhanget.

Men uppenbarligen inte för alla. Hur pornografi och objektifierande reklam förmår kvinnor att kirurgiskt korrigera sina egna kroppar kan för all del problematiseras. Det är däremot beklagligt att det ska ske på bekostnad av kampen mot könsstympning, som är något helt annat. 

FOTNOT. Samtliga undertecknade har på olika sätt nyligen medverkat till genomförandet av regeringsuppdraget kring förebyggande och stödjande arbete mot kvinnlig könsstympning (U2013/5292/JÄM, via Länsstyrelsen Östergötland).

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.