Debatt
Regionalpolitik
14 april 2015 kl 14:26

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Inse att levande landsbygd är win-win för alla

Det finns en stor inneboende kraft och styrka hos alla de som bor och verkar på landsbygden. Men vi känner också frustration och ilska över sättet som landsbygden behandlats på de senaste 20 åren. Nu vill vi ha en dialog med de styrande politikerna, skriver Erika Sörengård, en av personerna bakom Landsbygdsupprorets landsomfattande manifestation under påskhelgen.

Det här är en opinionstext

Vi har väl alla sett ett hål i asfalten någonstans där en maskros trängt sig igenom den hårda ytan? Jag blir alltid lika glad när jag ser det, för det symboliserar en urstark kraft och för mig betyder det hopp, styrka och glädje! I dessa dagar får det symbolisera landsbygden.

Frustration, maktlöshet, ilska och depression är känslor som förknippats med landsbygden i Sverige den senaste tiden. Och kurvan pekar nedåt, tydligare för varje dag, så det är inte konstigt att dessa känslor ligger i framkanten. Problemet är att det oftast inte kommer något konstruktivt att skörda när man grundar med negativa känslor. 

Långfredagen den 3 april i år lyckades vi genom Landsbygdsupproret bevisa att om man kombinerar denna frustration och ilska med positiv kämpaglöd, vilja att sträcka ut en hand och visa på den positiva sidan av landsbygden - ja då kommer resultatet och hopp börjar spira!

Receptet är samarbete över gränserna och att vi tillsammans har en enorm ofta underskattad kraft - och makt - att påverka. Vi i detta fallet är gräsrötterna, maskrosorna, den enskilde landsbygdsbon, som tillsammans bildade ett uppåtgående skott som lyckades göra hål på den förlamande tjocka asfalt som legat över landsbygden fram till nu.

Efter 20 år av slag efter slag, nedläggningar, utarmning och storebrorsfasoner från maktens korridorer så skymtar vi hoppet igen. Tack vare att den tyste, ryggkrökande, nedtryckte svensken äntligen bestämde sig för att nu är det banne mig nog! Denne tog nu ett aktivt beslut att ta den knutna handen ur fickan och gå ut på gator och torg och höja näven i luften i stället. Men också att sänka den, räta ut den och sträcka ut mot stadsbon, mot regeringen, för att ödmjukt men kraftfullt be om hjälp.

LÄS MER: Krympande småkommuner undviker planera för framtiden. 

Bakgrunden till denna handling är det senaste decenniets osunda enkelriktade märkliga beteende att avfolka, utarma och fullständigt förinta oss som bor, verkar och brukar naturen i Sverige.

Vägen mot undergången började på allvar med EU-inträdet, som lovade guld och gröna skogar. Hur kan det verka som en smart idé att göra lantbrukare beroende av ett bidrag för att överleva och uppmana dessa att låta finfin åkermark ligga obrukad - i träda - och få betalt för detta? Det är ren galenskap.

I stället borde man självklart uppmuntra till ett ökat användande av åkermarken, se till att vår självförsörjandegrad på livsmedel närmar sig 100 procent, i stället för som det ser ut nu, närma sig nollan med rasande fart. Vem glömde att göra en konsekvensanalys för detta självskadebeteende?

En levande landsbygd är svaret på många av våra problem i dag, en enda lantbrukare genererar cirka 4-5 ytterligare jobb, med allt vad det innebär av ökade skatteintänkter och så vidare. Om vi i Sverige enbart skulle köpa svenskproducerade matvaror och endast importera det som inte går att tillverka här, hur många nya jobb skulle det innebära?

Det blir en win-win, fler som befolkar landsbygden, färre tomma gårdar och torp, ökad användning av åkermark, (det kan inte vara acceptabelt att vi har 560 000 hektar obrukad i landet i dag), fler barn i skolorna på landsbygden, fler som har möjlighet att överleva på sin verksamhet, lanthandel, mack, gårdsbutik och så vidare, för att inte tala om hälsoaspekten.

Detta borde vara självklart att de styrande politikerna tar på sig landsbygdsglasögonen inför varje beslut som tas, eftersom dessa påverkar hela landet. Vi, maskrosorna, välkomnar en dialog om dessa frågor. De är livsviktiga, återinför sunt förnuft på agendan och tänk långsiktigt, för allas skull!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.