Inhumant lågvattenmärke, Morgan Johansson

I dagens politiska klimat är det svåra inte att försämra för människor som flyr för sina liv, utan istället att försvara humanitet och medmänsklighet. De som står upp för människor i en utsatt position, som kan ha flytt för sina liv eller som är i behov av stöd från samhället, attackeras med etiketter som godhetsapostlar, kulturberikare eller pk-elit.

2018 är det högsta mode att gilla hårdare tag, stängda gränser och att sätta utsatta grupper mot varandra. Det här är en retorik som från början kom från populister och högerextrema, men som idag vunnit mark långt in i mainstream-media och hos etablerade partier. Utvecklingen sker ibland närmast oreflekterat.

Hur ett samhälle behandlar sina mest utsatta säger mycket om solidariteten och sammanhållningen i samhället. Den solidaritet som byggt Sverige starkt och utgjort grunden för välfärdssamhället verkar idag inte längre vara vägledande för det parti som regerade Sverige under större delen av 1900-talet.

När justitieminister Morgan Johansson (S) nu hävdade på Twitter att en förutsättning för att gratis kollektivtrafik till ungdomar under sommarlovet kan genomföras var att Sverige införde en mer restriktiv migrationspolitik hösten 2015 så visar det att han inte tvekar inför att ställa grupper mot varandra.

Det är inte första gången vi ser det hända. Justitieministerns uttalande liknar finansminister Magdalena Anderssons (S), när hon menade att nedskärningarna på LSS beror på ökade kostnader för flyktingmottagande. Jimmie Åkesson gör samma sak, exempelvis när Sverigedemokraterna förra valrörelsen försökte ställa invandrare mot pensionärer, med sin populistiska kampanj ”pensionärsbroms eller flyktingbroms?”.

Politik handlar om att prioritera. Men som politiker väljer du vilka konflikter du skapar och vilka grundläggande värderingar du låter vägleda dig. Vad säger att olika satsningar och investeringar gång på gång ska ställas mot just flyktingmottagandet? Vad är drivkraften för att få personer med behov av personlig assistans eller pensionärer att känna sig hotade av att Sverige förstärks av unga nyanlända?

Att ställa grupper mot varandra skapar rädsla och oro i en tid när det samhället behöver allra mest är gemenskap och solidaritet. Därför var det ett lågvattenmärke att påstå att satsningen på gratis kollektivtrafik för unga under sommarlovet enbart var möjlig på grund av en skärpt migrationspolitik.

Den strategi som verkar handla om att vinna tillbaka SD-väljare snarare än att utgå från någon moralisk eller ideologisk kompass lyckas inte ens med sitt påstådda syfte. En nyligen publicerad studie från tre forskare på Institutet för Framtidsstudier visar att potentialen att locka tillbaka tidigare socialdemokrater från Sverigedemokraterna är begränsad. Gruppen tidigare S-väljare som idag har SD som partisympati har oftast Moderaterna som sitt andrahandsval. Att väljare sedan tidigare lämnat S till förmån för SD betyder inte att de idag överväger att gå tillbaka. Den moraliskt utdömda strategin är alltså även ett strategiskt magplask.

Därtill har socialdemokrater och moderater, i sin vilja att vinna tillbaka väljare från SD, satt en utveckling i rullning som det är tveksamt om de själva vill ha. I takt med att S och M presenterat förslag om hårdare tag blir SD inte bara normaliserade utan får också utrymme att ytterligare radikalisera sin politik. Nu senast pratade SD:s partiledare Jimmie Åkesson om en aktiv politik för återvandring. Människor som redan befinner sig i Sverige, med uppehållstillstånd eller till och med medborgarskap, ska alltså uppmanas att flytta tillbaka till ett land de aktivt flytt ifrån.

Som medmänniska vill jag vädja till Socialdemokraterna att fundera över vilket samhälle de vill ha, och att åter bygga sin politik utifrån solidaritet som grundprincip. Den politik som på många sätt byggt Sverige oerhört starkt. Som miljöpartist välkomnar jag alla de krafter som på olika sätt i och utanför partierna vill kämpa för solidaritet och medmänsklighet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.