Integrationen av nyanlända blir sannolikt en av den kommande valrörelsens centrala frågor. Nyligen presenterades en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) om flyktinginvandrares integration på arbetsmarknaden och flyktinginvandringens påverkan på de offentliga finanserna. I rapporten framkom bland annat att olika flyktinggrupper lyckas olika väl på den svenska arbetsmarknaden, och att en genomsnittlig flyktinginvandrare medför en nettokostnad för den offentliga sektorn på 74 000 kronor per år.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. I flera media har resultaten i rapporten framställts som kontroversiella. Inte minst gäller detta den i rapporten använda metoden för att beräkna flyktinginvandringens påverkan på den offentliga sektorns finanser.
Det kan därför vara värt att notera resultaten i rapporten inte är några nyheter och inte att betrakta som kontroversiella. Att olika flyktinggrupper har olika grad av framgång på den svenska arbetsmarknaden är känt sedan länge. Att flyktinginvandring till följd av att flyktingarna har låg sysselsättning och låga inkomster dessutom är en kostnad för de offentliga finanserna är ett resultat som framkommit i en rad vetenskapliga studier. Dessa studier använder sig i allt väsentligt av samma metod som använts i den nu publicerade rapporten. Det är därför korrekt att påstå att det råder vetenskaplig konsensus om att flyktinginvandringen med rådande sysselsättningsgrad bland flyktingarna är en kostnad för de offentliga finanserna.
Låt mig ta några exempel: I en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (Ekberg, 2009) framkommer att den offentliga sektorn varje år omfördelar inkomster från den inrikes födda till den utrikes födda befolkningen till en summa motsvarande 1-2 procent av Sveriges BNP, det vill säga ett belopp på mellan 50-100 miljarder kronor.
Resultaten framkommer även i en studie av Ekberg (2011). En studie av Ruist (2015) visar att personer med flyktingbakgrund innebär en nettokostnad för den offentliga sektorn på cirka 70 000 kronor varje år. Liknande resultat framkommer i Långtidsutredningen (Ruist & Flood, 2015) samt i en rapport från Finanspolitiska rådet (Alden & Hammarstedt, 2016). I nämnda rapporter fastslås att flyktingarnas dåliga integration på arbetsmarknaden är en huvudsaklig förklaring till resultatet.
I den kommande valrörelsen blir integrationen av nyanlända sannolikt en debatterad fråga. Det finns skäl att diskutera och granska hur integrationen fungerar och hur den kan förbättras. Det är då värt att notera att det på vissa delar av integrationsområdet i hög grad råder konsensus inom forskningen.
Hit hör exempelvis det faktum att flyktinginvandrare integreras långsamt på arbetsmarknaden och att flyktinginvandringen därför är en kostnad för de offentliga finanserna. Förbättras integrationen skulle även effekten på de offentliga finanserna förbättras. Att teckna en bild av vetenskaplig polarisering kring detta bidrar knappast till en bättre debatt om integrationen av nyanlända.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
