Debatt
Kollektivtrafik
20 oktober 2015 kl 06:15

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

”Ingen naturlag att SL ska vara i kris”

Det är ingen naturlag att SL:s ekonomi ska vara i kris. Tvärtom finns stor potential för en ekonomi i balans när efterfrågan på kollektivtrafik är stark och skatteintäkterna ökar. Men då krävs fokus på högre produktivitet, det vill säga ökat antal resor per spenderad krona på drift och investeringar. Och att biljettintäkterna ökar genom en mer attraktiv kollektivtrafik.

Det här är en opinionstext

Trots stor efterfrågan och en femtioprocentig skattesubvention uppvisar SL årliga förlustsiffror och nedskärningar sker i samtliga trafikslag. Orsaken är att SL, som sedan snart nio år leds av Moderaterna, inte lyckats vända en ihållande trend där kostnader ökar snabbare än intäkterna.

Här finns behov av ett större politiskt ansvar för att vända den negativa utvecklingen. Sedan 2012 har SL:s kostnader ökat med 1,55 miljarder medan biljettintäkterna bara ökat med 240 miljoner kronor. Därför måste kostnadsökningstakten sänkas genom produktivitetsutveckling och biljettintäkterna stiga genom ökat resande.

Vad beror då kostnadsökningarna på? Sedan år 2000 har resandet med busstrafiken ökat med 22 procent medan kostnaderna för busstrafiken, kompenserat för inflationen, ökat med ofattbara 115 procent till över 5,5 miljarder kronor 2012.

En orsak är trängsel och sjunkande produktivitet, bussar som sitter fast i trafiken är både ineffektivt och dyrt. En annan är att linjenäten i allt mindre grad passar våra förändrade resmönster vilket skapar långa restider och lockar färre resenärer.

De aktuella nedskärningarna med osthyvel angriper inte problemen med sjunkande produktivitet och är därför ingen långsiktig lösning för busstrafiken.

Vidare så har kapitalkostnaderna, det vill säga räntor och avskrivningar för de investeringar som SL gör, ökat kraftigt och tar en allt större del av driftskostnaderna i anspråk.

I budgeten 2015 är kapitalkostnaderna cirka tre miljarder kronor jämfört med två miljarder kronor år 2010. Det är en kostnadsökning med 50 procent på bara fem års tid.

Det innebär att det är en miljard i lånekostnader som konkurrerar om det ekonomiska utrymmet att köra bussar, tunnelbanor och pendeltåg. Att sluta investera är naturligtvis ingen lösning i ett läge där Stockholm växer kraftigt, men investeringar måste genomföras kostnadseffektivt och utbyggnader som ger fler resenärer och ökade biljettintäkter måste prioriteras.  

Till exempel tunnelbanan som i dag genererar nettointäkter till SL som sedan kan användas till att finansiera kollektivtrafik i länets glesbefolkade delar. Satsningar som spårtrafik i innerstaden som inte generar signifikant ökade biljettintäkter är inte försvarbara och måste därför stå åt sidan.

För kostnadseffektiviteten spelar SL:s stigande kostnader för konsulter en viktig roll. Varje år lånar SL en miljard kronor till konsulter i olika investeringar, pengar som sedan ska betalas genom räntor och avskrivningar.

Utbyggnader som inte färdigställs i tid eller teknikhaverier i signalsystem driver även de kraftigt ökade kostnader och tvingar SL att köra kostsam ersättningstrafik. Spårväg City, tvärbanans utbyggnad till Solna och Lidingöbanans utbyggnad är alla tydliga exempel där projekten försenats och kostnadsramen sprängts.

Vid årsskiftet finns också ett gyllene tillfälle för SL att vinna nya resenärer då den höjda trängselskatt som alliansregeringen tog beslut om införs. Det tillfället riskerar gå förlorat när trafikutbudet i stället nu krymper och i förlängningen hotas tillväxten.

Situationen för SL har gått så långt att den är akut. Politiken måste nu lyfta blicken och fokusera på långsiktiga beslut som stärker SL:s ekonomi på sikt.

Vi hoppas att övriga partier i Stockholms läns landsting också delar vår analys av SL:s finansiella problem så att vi gemensamt kan ta SL ur sin ekonomiska kris.

LÄS MER: S populism ohållbar för SL. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.