Ingen har försökt mörka - pressen har inte frågat

Nu pågår debatten för fullt om sexuella ofredanden som ägt rum bland annat på We are Sthlm. Äntligen kan vi som jobbat med detta i många år få lite hjälp med att få upp allmänhetens ögon för problematiken. Däremot är det riktigt illa att man försöker ge polisen och arrangören skulden för gärningsmännens handlingar! Vad hände med fokus på gärningsmännen?

Det här är en opinionstext

Dela artikeln

min läsning

Leila Baksi

projektledare för Respekt och Självrespekt/Trygghetskoordinator We Are Stockholm

På bilden syns 3000 post-it lappar där festivalens många besökare berättar hur just hen gör för att visa andra respekt. Foto: Leila Baksi

Just polisen och We Are Stockholms säkerhetsorganisation var de första som tog tag i problemen. Direkt efter 2014 års festival inleddes samarbetet. Vi gjorde en rejäl gemensam riktad insats just mot detta 2015. Första planeringsmötet för kommande festival 2016 har redan varit och vårt fokus ligger på just dessa frågor.

Så var det även 2015. Vi ville lyfta fram detta, vilket förklarar bland annat varför vi fick så höga siffror på anmälda brott. Vi ville veta – inte spekulera eller gissa om hur utbrett problemet är. Vi vågade fråga oss hur dessa gärningsmän såg ut, hur de tänkte och varför de agerade som de gjorde – och vi hade en plan.

Vi agerade och vi visste att vi klev på oprövad mark. Säkerhetsorganisation, fältarbetare, ungdomsjouren, frivilligorganisationer, ungdomsambassadörer – och sist men inte minst polis – utbildade, informerade, kommunicerade och gjorde sitt jobb, det vill säga att gripa, kommunicera och förebygga.

Press och media hänger nu ut polisen som syndabockar, men var fanns medierna då och hur ser de på sin roll? Ingen har försökt mörka något, däremot har pressen inte alls frågat oss om detta. Trots en pressrelease om den nya roll som vi tillsatte – en trygghetskoordinator med resurser att enbart jobba med dessa frågor.

En koordinator helt inriktad på att synliggöra problematiken och påbörja ett långsiktigt arbete för att ge ungdomar stöd och hjälp att hitta sunda värderingar och normer kring sexualitet och könsroller.

Syftet med detta var förstås att minska förekomsten av sexuella kränkningar, trakasserier och sexualbrott samt att minska det sexistiska och sexualiserade språket samt att öka tryggheten genom att främja såväl självrespekt som respekt gentemot andra, lära unga att dra gränser och motstå destruktivt grupptryck.

Vi vill att ungdomar skall kunna skilja mellan vad som är tillåtet och otillåtet, medvetandegöra sexuella gränsdragningar bland ungdomar. Vi tar diskussionen gång på gång och vi ger oss inte.

Sedan augusti har vi fortsatt att arbeta med detta och det tänker vi fortsätta med tills vi får ett slut på dessa brott – överallt! Vi behöver alla inse att detta är ett samhällsproblem som kräver långsiktiga lösningar. Normalisering av sexuellt våld är något som vi som festival vill vara med och motverka.

I stället för att hänga ut myndigheter som faktiskt har engagerat sig mot dessa problem i samarbete med oss skulle jag vilja se att press och medier lade mer energi på att ställa frågor som:

– Varför händer detta?
– Vilka är gärningsmännen?
– Vad gör vi åt detta?
– Hur ska vi trygga tjejer/kvinnor på allmänna platser vid stora folksamlingar?

Jag skulle även vilja uppmana alla samhällsaktörer att se över den egna rollen i samhället. Vad gör du? Hur agerar du i dessa frågor?

Jag och mina kollegor jobbar dagligen med att belysa och samtala för att jobba mot en ljusare framtid. På bilden ovan syns alla de 3000 post-it lappar som under fem dagar skrevs av festivalbesökare. På varje lapp berättar en besökare om hur just hen gör för att visa andra respekt. Vad står det på din lapp? Har du skrivit en?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.