Debatt
Flyktingpolitik
7 december 2015 kl 10:07

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

”Ingen gynnas av könsobalans”

Centerkvinnorna delar inte analysen att ett samhälle med stor könsobalans skulle ”gynna” kvinnor - som kommer kunna ”välja och vraka” bland partners. Könsobalansen är ett problem som inte gynnar någon i samhället. Fler säkra och lagliga vägar skulle ge kvinnor bättre möjlighet att söka asyl.

Det här är en opinionstext

REPLIK. I Dagens Samhälle (3/12) skriver Oscar Andersson att den utbredda debatten om flyktingmottagande inte nog belyst de samhälleliga effekterna av dess skeva könsfördelning. Centerkvinnorna instämmer inte i skribentens analys.

Analysen att ett samhälle med stor könsobalans skulle ”gynna” kvinnor - som kommer kunna ”välja och vraka” bland partners och ”gifta sig uppåt” missar stora delar av verkligheten av en könsobalans.

Andersson verkar helt ha missat att könsobalansen i Indien och Kina är en av anledningarna bakom en rad allvarliga problem för kvinnor och flickor i minoritet.

Könsobalansen bidrar till ytterligare ökat sexuellt våld, inklusive gruppvåldtäkter av sexuellt frustrerade män utan partners, ökad prostitution, trafficking och till och med till kidnappningar av unga flickor som sedan säljs som fruar till män som inte lyckats hitta en kvinna.

Att gruppen ensamkommande barn i Sverige i åldern 13-17 år i dag består av 91 procent pojkar behövs lyftas. Men unga frustrerade män riskerar inte bara vända sin frustration mot samhället, utan även mot kvinnor och flickor.

Andersson skriver att en lösning vore att låta den som ansökt om asyl själva hämta en partner till Sverige genom anhöriginvandring. Då gruppen ensamkommande barn rör sig om just barn är det osannolikt att den gruppen överhuvudtaget har en partner att ta till Sverige.

Däremot är vi överens om att frågan måste tas på allvar. Här följer konkreta förslag på åtgärder.

Centerkvinnorna vill:

1. Se fler säkra och lagliga vägar, genom ökade antal kvotflyktingar och humanitära flyktingar. Detta skulle ge fler av de med högst skyddsbehov – ofta kvinnor och barn i utsatta situationer i krigsområden eller flyktingläger - större chans att söka asyl.

Att själva flykten är för farlig för kvinnor, inte minst på grund av det sexuella våldet, i kombination med att patriarkala samhällen ofta väljer att skicka en son före en dotter, skulle på dessa sätt ge fler kvinnor och flickor möjlighet att värna sina mänskliga rättigheter.

2. Förenkla för anhöriginvandring. Bland de män som redan har partners eller barn bör snabbare återförening kunna uppnås. Detta skulle minska det lidande som kvinnorna och barnen får utstå i krigen eller lägren.

3. Stärk implementeringen av UNSCR 1325, kvinnor, fred och säkerhet. Det är bevisat att möjligheterna till att sluta fred ökar när fler kvinnor deltar i fredsprocesser och att freden blir mer långsiktigt hållbar. Andelen kvinnor på maktpositioner måste öka.

4. Ökat bistånd, med jämställdhetsfokus, som stärker kvinnor och demokratiutveckling. Ökad jämställdhet minskar risker för att fler människors ska behöva fly, genom att minska extremism, terrorism, sexuellt våld, och väpnade konflikter – för att i stället öka chanserna för fred och demokrati. Biståndet måste även innehålla ett klimatbistånd, annars kommer vi att se ett ökat flöde av klimatflyktingar, där kvinnor och flickor drabbas hårdast.

5. Ökat stöd till kvinnoorganisationer på gräsrotsnivå. Kvinnor spelar en oerhört viktig del i lokala fredsprocesser, i civilsamhällen och i demokratiska processer.

6. Satsningar på nyanländas integrering, med krav på information om mänskliga rättigheter. För alla nyanlända bör SFI-utbildning och samhällsorientering innehålla krav på utbildning i mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter. Investeringar i nyanländas möjlighet att delta i samhället genom arbete snarast bör intensifieras, inte minst insatserna för kvinnor.

7. Nolltolerans mot beteenden som går emot mänskliga rättigheter. I Sverige är kvinnors rättigheter lika mäns och det budskapet måste vara tydligt kommunicerat från första början.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.