Debatt
Abort
17 augusti 2017 kl 09:26

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

”Ingen gagnas av att vård ges till aborterade foster”

Det är olyckligt att en gravid kvinna, som fattat det svåra beslutet att avbryta sin graviditet, kan riskera att utsättas för ytterligare trauma genom att en neonatolog  använder vårdinsatser på det aborterade fostret. Det är abortvårdens skyldighet att se till att sådana situationer inte uppstår.

Det här är en opinionstext

Annika López
överläkare, medicine doktor gynekologi och obstetrik, Norrtälje sjukhus

I SVT:s Aktuellt den 14 augusti berättade neonatologen Katarina Strand Brodd att hon gett intensivvård till foster som aborterats. Inget av dessa foster har överlevt – men hon skulle göra det igen om hon hamnar i en situation där det aborterade fostret visar livstecken.  

Första gången jag hörde att detta hänt i Sverige var för ett år sedan.  Jag blev sorgsen och funderade över vem som gagnas av ett sådant agerande?

För mig som gynekolog och obstetriker (förlossningsläkare) känns det olyckligt att en gravid kvinna, som fattat det svåra beslutet att avbryta sin graviditet, kan riskera att utsättas för ytterligare trauma genom att en neonatolog  använder vårdinsatser på det aborterade fostret.

Det yttersta ansvaret för abortvården ligger på oss överläkare inom gynekologi och obstetrik. Det är vår skyldighet att se till att sådana situationer inte uppstår. Vi som har arbetat länge vet att aborterade foster i enstaka fall kan uppvisa tecken på muskelaktivitet eller andningsrörelser (så kallad gasping) en kort tid efter det att fostret stötts ut. Detta kan ske redan i graviditetsvecka 19,20 eller 21. I dessa situationer och vid samtliga aborter i sent skede ska fostret tas om hand på ett värdigt sätt.

Inte någon sköterska, barnmorska eller ung läkare ska behöva hamna i dessa svåra situationer utan vårt stöd. Det är också viktigt att vi läkare inte utsätter varandra för svåra situationer, utan att vi samarbetar. Våra neonatologkollegor ska inte tillkallas när det handlar om legala aborter. Det är vårt ansvar och vår skyldighet att se till att detta inte sker.

I ett inslag i Aktuellt påföljande dag intervjuas Göran Ewerlöf, ordförande i Socialstyrelsens rättsliga råd, och han menar att gynekologer och obstetriker bryter mot lagen om en igångsatt abort i graviditetsvecka 21 drar ut på tiden över till graviditetsvecka 22 innan fostret stöts ut.

Vi som arbetar inom gynekologi och obstetrik har inte för avsikt att bryta mot någon lag. Vi arbetar bara inom ett område där etiska och livsavgörande frågor ställs på sin spets. Vi tar hand om alla gravida och vår målsättning är att alla involverade, i, och runt en gravid kvinna som får en normal fullgången graviditet eller drabbas av en extremt för tidig förlossning, ett sent missfall eller genomgår en legal abort, ska erbjudas så god vård som möjligt i varje enskilt fall.

Den neonatala intensivvården har utvecklats, men det innebär inte att neonatologer använder all tillgänglig teknik i alla situationer. I Läkartidningen i april 2017 beskrivs de nya nationella riktlinjerna för extremt för tidigt födda och ett av huvudbudskapen, som beskrivs av neonatologen och professorn Mikael Norman, är: För varje intervention och för varje graviditetsvecka (22, 23,24) görs ett ställningstagande i termerna ”rekommenderas ej, kan övervägas eller rekommenderas”.

I de fall då gravida kvinnor fått tillstånd att genomgå legal abort i sent skede har dessa ställningstaganden redan gjorts. Beslutet att intervention ”ej rekommenderas” är fattat. Dessa beslut anser jag måste respekteras.

Ingen tvingar någon att genomgå en legal abort och skälen till att fatta detta beslut är många. Om det är något jag har lärt mig under mina 25 år i yrket är att jag inte kan döma. Mina åsikter står inte över någon annans.  Vi ska följa lagen, men ibland blir verkligheten inom vården svårare än lagtexten. Vi gör då vårt yttersta för att tolka och tillämpa lagen samtidigt som vi arbetar enligt den medicinska etiken, så att de beslut om åtgärder vi fattar inte ökar risken att skada de inblandade, utan att de åtgärder som vidtas blir till gagn för de berörda.

Även om man aldrig kan vara helt säker så tror jag mig veta en sak, och det är att ingen kvinna som jag stöttat genom en legal abort hade önskat att någon efteråt försökt ge intensivvård till hennes aborterade foster. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 17 augusti 2017 kl 09:26
Uppdaterad: 21 augusti 2017 kl 15:06

Skribent

Annika López
överläkare, medicine doktor gynekologi och obstetrik, Norrtälje sjukhus