Fria skolvalet Hela debatten

”Svårt göra klassresa utan fritt skolval”

Mindre boendesegregation ger mer blandade klasser. Stoppad valfrihet, som Skolverkets generaldirektör Anna Ekström öppnar för, skulle däremot minska blandningen av elever på många skolor. Det är därför fel väg att gå. I stället måste vi se till att fler barn och föräldrar gör aktiva val.

Under många år brottades Rosengårdsskolan med stora utmaningar. Det var stökiga klassrum och låga kunskapsresultat. Till slut blev situationen på skolan ohållbar. Malmös politiker beslutade att högstadiet skulle läggas ned. Eleverna fick en mer trygg och stimulerande studiemiljö på andra skolor.

Det tog inte lång tid innan effekterna blev synliga. Dubbelt så många av de gamla Rosengårdseleverna blir i dag behöriga till gymnasiet.

Detta diskuterades i söndagens Agenda på SVT. När eleverna fick hjälp att aktivt välja bort den underpresterande kommunala skolan höjdes kunskapsresultaten. I programmet drog Anna Ekström, generaldirektör på Skolverket, den märkliga slutsatsen att valfriheten borde begränsas.

För det första är det fel i sak. Sverige har ett av världens mest jämlika skolsystem. Skillnaderna mellan skolor är små – de stora skillnaderna finns mellan elever i samma skola och i samma klass. Boendesegregationen förklarar huvuddelen av de återstående skillnaderna mellan skolor.

Boendesegregationen är också huvudskälet till att skolor inte är blandade. I en utvärdering slår IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, fast att ”migrationsflöden i kombination med den politik som påverkar boendesegregationen [är] central för skolsegregationens utveckling”.

Om man är intresserad av mer elevblandning krävs alltså mer blandade bostadsområden.

För det andra är det fel som princip. Olika samhällsgrupper bor i stor utsträckning åtskilda från varandra. Genom det fria skolvalet ökar blandningen av elever i många skolor. Det gäller till exempel i flera Stockholmsskolor – varje år lämnar 4 000 barn och ungdomar kommunens ytterområden för innerstadsskolor.

Möjligheten utnyttjas i högre utsträckning av barn med utländsk bakgrund. Elever med välutbildade föräldrar pendlar minst eftersom de ofta har bra skolor i sitt närområde.

I en intervju med Dagens Nyheter (131203) beklagar en grundskolechef på Norrmalm i Stockholm att befolkningstillväxten innanför tullarna gör att barn utifrån inte längre får plats, eftersom skolorna i stan går miste om elevmixen.

Det är alltså en myt att bara högutbildade och etniskt svenska elever använder rätten att välja skola.

Valfriheten är ofta viktigare för andra grupper som annars blir fastlåsta i en situation som de inte kan förändra. Det handlar om en rätt att välja bort den närmaste skolan som man av en eller annan anledning uppfattar som dålig eller otillräcklig. Om valfriheten stoppas blir det inga fler klassresor i buss, tunnelbana och pendeltåg.

”Controlled choice” innebär att valfriheten ska begränsas genom politiska beslut. Det är en återvändsgränd. Ingen myndighet kan och ska bestämma en skolas elevsammansättning utifrån socioekonomiska kriterier.

Men det finns andra alternativ. Förbättra informationen. Se till att fler barn, unga och föräldrar väljer skola, inte färre. Gör valfriheten obligatorisk.

Uppmuntra framgångsrika friskolehuvudmän att etablera sig i utsatta bostadsområden. Våga lägga ned fler underpresterande kommunala högstadieskolor. Så kan Sverige bryta boendets segregerande effekter och höja kunskapsresultaten i skolan.

LÄS MER: Skolsverige delas upp i A- och B-lag. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.