”Infria 2018 års vallöften och bygg upp LSS igen”

LSS-utredningen (SOU 2018:88) beställdes med det tydliga målet att spara pengar. Den personliga assistansen ansågs alltför för dyr, trots att det inte finns några föreslagna alternativ som mer kostnadseffektivt kan uppfylla lagstiftarens intentioner. När utredningen nu efter lång tid i regeringens skrivbordslåda har gått ut på remiss bör den ses som en möjlighet för samtliga intressenter att skicka ett tydligt – och samlat – budskap till politiken. Det behövs. Inte med ett ord nämndes LSS eller den personliga assistansen i årets regeringsförklaring.

Det har gått två år sedan valrörelsen 2018, då våra riksdagspartier närmast tävlade om vem som framstod som mest ambitiös i sina löften om att rädda LSS och den personliga assistansen. Den nedmontering som skett, bland annat genom regeringens famösa regleringsbrev till Försäkringskassan inför 2016 och ett antal domar som gått på Försäkringskassans restriktiva linje, kan vändas genom politiska beslut.

Den integritetskränkande minutjakten kan stoppas. Det delade huvudmannaskapet, där stat och kommun tävlar om att slippa ta ansvaret, kan avskaffas. Det är inte nödvändigtvis så att den så kallade sminkdomen, där det konstateras att personlig hygien bara handlar om att göra våra kroppar rena från smuts, behöver fortsätta få betydelse för människors vardag.

I Försäkringskassans regleringsbrev kan regeringen välja att peka ut en ny inriktning. Genom justeringar i lagstiftningen kan rätten till assistans tydliggöras så att personer med omfattande fysiska funktionshinder får rätt till assistans för personlig hygien, toalettbesök samt av- och påklädning. Som bland annat Intressegruppen för assistansberättigade (Ifa), konstaterat i sitt förslag om tilläggsdirektiv till utredningen Stärkt assistans är det i dag närapå omöjligt, eftersom Försäkringskassan bara räknar den tid assistenten har hand mot hud på assistansanvändaren.

Parallellt med att allt färre människor beviljas assistans stramas ekonomin i den befintliga assistansen åt, genom riksdagens otillräckliga uppräkning av schablonersättningen. Sedan 2014 har uppräkningen av ersättning för personlig assistans varje år varit lägre än de kollektivavtalade löneökningarna. Därmed får anordnarna av personlig assistans allt sämre möjlighet att bedriva sin verksamhet.

När vi granskar siffrorna i 2019 års bokslut kan konstateras att den genomsnittliga vinstmarginalen för företag som bedriver personlig assistans är 1,5 procent. Troligtvis hade den varit ännu lägre om man undersökte företag som enbart sysslar med assistans. För att få ekonomin att gå ihop väljer många assistansanordnare att även arbeta med insatser som ledsagning och hemtjänst, som ger en bättre ersättning per utförd timme.

Den otillräckliga uppräkningen av ersättningen tvingar också anordnarna att dra ned på exempelvis vidareutbildning och arbetsledning. Det finns även exempel på assistansanordnare som nu tvingas tacka nej till vissa kunder, därför att man ser att den lön som krävs för att utföra assistans med kvalitet inte är möjlig att erbjuda.

Hanteringen av LSS-utredningen är ett utmärkt tillfälle att avsluta nedmonteringen av LSS och påbörja en återuppbyggnad. Ta vara på den breda kunskap och de kloka förslag som lämnas av remissinstanserna under hösten. Infria 2018 års vallöften.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.