Svenskarnas tandhälsa blir allt bättre. Det slår Socialstyrelsens rapport Tandhälsa 2017 fast. Det är en glädjande utveckling som har sin utgångspunkt i en utbildning i världsklass samt ett stabilt och välfungerande tandvårdssystem, där privat och offentlig tandvård arbetat sida vid sida i decennier.
Men tandvården har stora utmaningar kommande år. Sverige står inför en kraftig demografisk utmaning där antalet barn, unga och äldre ökar i snabb takt. Men andelen i arbetsför ålder ökar betydligt långsammare. Det innebär att färre ska vårda fler.
Samtidigt visar Socialstyrelsens nationella planeringsstöd för 2018 att antalet tandläkare sannolikt kommer att minska de kommande tio åren på grund av stora pensionsavgångar. Under 2016 utfärdade Socialstyrelsen 398 legitimationer till tandläkare, det är en minskning jämfört med både 2015 och 2014 då det utfärdades totalt 466 respektive 411 tandläkarlegitimationer.
Denna skara med liten praktisk erfarenhet ska ersätta de tusentals erfarna tandläkare som väntas gå i pension under den kommande tioårsperioden. När färre och mindre erfarna tandläkare ska ta hand om en större, äldre och mer vårdkrävande befolkning kan det leda till långa väntetider. Det riskerar även att urholka tandvårdens höga kvalitet.
Med för få tandläkare riskerar också tandhälsan att bli mer ojämlik. I ovan nämnda rapport om tandhälsa 2017 visar Socialstyrelsen att det finns stora regionala skillnader. Vid en jämförelse mellan olika län utmärker sig Norrbotten – där det råder stor brist på tandläkare – genom att ha den högsta andelen av befolkningen, 22 år och äldre, som endast besöker tandvården vid akuta situationer.
För att behålla kvaliteten, skapa en jämlik tandhälsa och värna patientsäkerheten krävs därför att tandläkarutbildningen kvalitetssäkras och utvecklas.
Den ”nya” lösning som krävs för att säkerställa de nyexaminerades kliniska färdigheter samt öka tillgängligheten i glesbygd finns om vi blickar bakåt i tiden. Mellan 1984 och 1996 fanns det inom tandläkarutbildningen en ettårig AT-utbildning som avslutades med ett prov. Den togs bort eftersom det rådde arbetslöshet bland tandläkare.
Idag finns AT-liknande system vid vissa tandläkarutbildningar, men de behöver formaliseras och utvecklas för att nyutbildade tandläkare ska få bättre förståelse för tandvården och den verklighet som råder ute på mottagningarna.
Därför föreslår vi att det inom tandläkarutbildningen införs en ettårig obligatorisk bastjänstgöring med klinisk färdighetsträning. Vidare bör landstingen och regionerna inför ett system med certifierade vårdutövare – både privata och offentliga – som ska stötta och handleda nyutbildade tandläkare eller tandläkare med examen utanför Sverige.
Bastjänstgöringen bör kompletteras med en statlig stimulanspeng, ett bidrag som är högre i glesbygd och i de delar av storstäderna som det är svårt att rekrytera medarbetare till.
Genom ett system med bastjänstgöring kan tandvårdens olika aktörer ta gemensamt ansvar för tandvården och munhälsan i hela Sverige och inte bara i de mest attraktiva orterna.
Samtidigt är en vass utbildning helt central för vår framtida tandhälsa och vi kan inte riskera att tandläkarutbildningarna tappar höjd och förflackas. Vi måste fortsätta att höja ribban – för det finns inga genvägar till en patientsäker och jämlik tandvård.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
