Samhällsdebatten om trygghet fokuserar ensidigt på att Polisens resurser brister. Men de totala trygghetsinvesteringarna är väl utbyggda. Säkerhetsföretagens nya branschanalys visar att den totala polis- och väktartätheten i Sverige är på en jämförbar nivå med EU-snittet för polistäthet. Med 24 300 anställa, varav drygt 16 600 väktare och ordningsvakter, är säkerhetsföretagen också i jämförbar storlek med Försvarsmakten och antalet synliga poliser.
Totalt omsatte säkerhetsföretag 35 miljarder år 2016, en ökning med 30 procent. Av denna omsättning utgörs 15,2 miljarder av bevakning och parkering, medan resten är teknikinvesteringar. Tillväxten beror på att smartare teknik ökar efterfrågan på larm. Brott som stölder, snatteri och ordningsstörningar ökar, vilket leder till att allt från handel till kommuner ökar trygghetsinvesteringarna. Svenska säkerhetsföretag har vidare ett bredare uppdrag än i grannländerna och bevakar även platser som kollektivtrafik och skyddsobjekt.
Forskningsläget visar att om resten av samhället införde lika effektiva privata trygghetsinvesteringar som Stockholms tunnelbana så skulle vart fjärde brott försvinna. Det motsvarar att upp till 253 000 brottsoffer skulle slippa utsättas för brott och de trauman brott medför. Nyckeln i tunnelbanans framgångar är kombinationen av ordningsvakter och väktare, kamerabevakning, bra trygghetscentral och väl utformade kontrakt med leverantören.
Framväxten av säkerhetsföretag väcker dock också frågan om hur likvärdigheten över landet ska säkerställas. Kommuner tvingas oftare göra egna trygghetsinvesteringar när polisens resurser behöver kompletteras. Kommuner med svag ekonomi kan ha svårt att finansiera sådan bevakning, trots att behoven kan vara som störst i dessa kommuner.
På samma sätt drabbas boende i områden med hög brottslighet och låg genomsnittsinkomst, då de har svårt att ha råd med lås och larm. Att införa avdragsmöjligheter för trygghetsköp skulle stärka möjligheten att göra bostadskarriär i utsatta områden. Säkerhetsföretagens rapport innehåller därför ett antal nya evidensbaserade reformförslag.
För det första: alla har rätt till trygghet. Därför föreslår Säkerhetsföretagen en statlig trygghetsmiljard för fler upphandlade ordningsvakter, väktare och trygghetskameror i larmcentraltjänst i kommuner och landsting.
För det andra: genomför regelförenklingar för ökad trygghet. Ett exempel är att reglerna som begränsar ordningsvakter att enbart ingripa på ett snävt förordnandeområde måste vidgas. Istället borde ordningsvakter automatiskt förordnas i alla stadskärnor. Dessutom borde huvudregeln vara att all kameraanvändning som Polisen ansöker om beviljas.
För det tredje: Länsstyrelsens handläggningstider för personalgodkännande måste kapas. Idag vittnar företagen om väntetider på upp till sju veckor, vilket bryter mot förordningen som reglerar en två veckor lång handläggningstid.
För det fjärde: Samarbetet med polisen behöver stärkas genom ett införande av Oslo-modellen, som skapades efter Breivik-attentatet. Oslos polischef har nu regelbundna tisdagsmöten med säkerhetsföretagens chefer. Ett sådant systematiskt arbetssätt bör införas med polisen i hela Sverige.
För det femte: inför trygghetsavdrag, genom att vidga rut- och rotavdrag till trygghetsinvesteringar. Principiellt är det orimligt att skattesystemet accepterar avdrag för köksrenoveringar, men inte trygghet. Även bostadsrättsföreningarna måste möjliggöras motsvarande avdrag.
Trygghetsarbetet kräver vidare stärkt socialpolitik. Med ökad innovation kan säkerhetsföretagen även komplettera andra samhällsinsatser, och exempelvis åka på brandlarm.
Utveckling kräver dock reformvilja. För branschen är det därför oroande att samtliga partier i Sveriges riksdag saknar en sammanhållen politik för säkerhetsföretagens roll i trygghetsarbetet. Med tanke på brottslighetens snabba utveckling och statens begränsade resurser är det dock angeläget att snabbt stärka säkerhetsföretagens roll i det brottsförebyggande arbetet.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
