Debatt
Gymnasieutbildning
21 april 2015 kl 11:06

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

”Inför nolltolerans mot avhopp från gymnasiet”

Det krävs en mer grundläggande översyn av gymnasieskolans organisering och ansvarsfördelning för att minska avhoppen och få fler ungdomar anställningsbara, och där spelar gymnasiets yrkesutbildningar en nyckelroll. Vi kan inte fortsätta på den väg vi nu är inne på.

Det här är en opinionstext

Gymnasieskolan har en avgörande roll för kompetensförsörjningen i samhället. Samtidigt har andelen elever som väljer yrkesprogrammen stadigt sjunkit under åren och de flesta avhoppen sker från dessa program.

Många branscher skriker efter yrkesutbildad arbetskraft, samtidigt är ungdomsarbetslösheten i Sverige bland de högsta inom OECD. Något måste göras.

Som den ekonomiska utvecklingen ser ut går Sverige bra, men de som har problem är ungdomar och framförallt de ungdomar som saknar gymnasieutbildning. Detta syns i hela landet. Samtidigt finns en stor efterfrågan på arbetskraft. Företagen behöver ungdomar som utbildar sig i de yrken som efterfrågas. Här finns det omtalade matchningsproblemet.

Det krävs en rad åtgärder för att forma framtidens gymnasieskola för att få fler ungdomar att lotsas in i yrkeslivet och kunna bygga sin egen framtid. Lärarnas Riksförbund har en helhetslösning med förslag på snart sagt alla områden inom yrkesutbildningarna. Låt mig lyfta fram några.

Nolltolerans mot avhopp. Var fjärde elev väljer att hoppa av sina gymnasiestudier. Det är hög tid att införa nolltolerans mot avhopp. För elever som trots allt inte når gymnasieexamen måste det finnas ett tvingande samhällsansvar att sysselsätta dessa ungdomar – antingen genom en annan typ av utbildning eller genom subventionerad arbetspraktik.

Alla yrkesprogram ska ge grundläggande högskolebehörighet. För att undvika avgörande val i ett tidigt skede i livet bör alla yrkesprogram ge en grundläggande högskolebehörighet. Lärarnas Riksförbund anser att eleven ska ha möjlighet att välja bort de behörighetsgivande studierna om eleven så vill. Det ska dock alltid finnas möjligheter att komplettera sin utbildning med den behörighetsgivande delen inom vuxenutbildningen.

Förstärkt studie- och yrkesvägledning. Flera undersökningar visar att elever som haft dålig tillgång till studie- och yrkesvägledning i grundskolan löper större risk att avbryta sina gymnasiestudier under det första året. Därför måste resurserna för studie- och yrkesvägledning förstärkas kraftigt.

Satsa på lärlingsutbildning med lagstadgad lön. Det är viktigt att behålla lärlingsspåret inom yrkesprogrammen för elever som föredrar mer praktik. För att uppmuntra och motivera flera att välja och stanna kvar i lärlingsform måste lärlingsersättningen höjas alternativt ersättas med en lagstadgad lärlingslön.

Organisera yrkesprogrammen annorlunda och utveckla dess särart. Yrkesprogrammen måste ta ett större ansvar för att motivera elever. Elevernas första gymnasieårskurs bör fyllas med så mycket karaktärsämnen som möjligt, men samtidigt måste de olika programmens behov tillgodoses.

Tydligare mandat för branscherna och utveckling av programråden. Samarbetet mellan skola och arbetsliv måste utökas och branschorganisationerna ska få större inflytande över yrkesutbildningarnas utformning. Branschen ska ta större ansvar för lärlingsutbildningen och elevernas arbetsplatsförlagda lärande.

Att ungdomar ges likvärdiga förutsättningar att lyckas med sin skolgång är en av de viktigaste framtidsfrågorna och en viktig aspekt när vi talar om en kompensatorisk och likvärdig skola. För detta krävs ett tydligt statligt ansvarstagande för hela utbildningssystemet.

Fotnot: Debattartikeln bygger på ett bidrag i boken ”Kompetens för framtiden – så lyfter vi yrkesutbildningen”, som publiceras under april av Ekerlids förlag i samarbete med Lärarnas Riksförbund. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.