OECD publicerade nyligen en ny rapport ”Getting skills Right -Future ready adult learning systems” där man jämför ett 30-tal länders beredskap för den nya arbetsmarknaden. Hur klarar man att snabbt ställa om stora arbetsgrupper från ett yrke till ett annat? Hur skiljer sig de olika ländernas system?
Sverige och de övriga länderna klarar sig generellt bra. Vi lägger mycket stora resurser på vuxenutbildning och när det gäller tillgänglighet är vi i topp. Att just Sverige ligger bra till i dessa parametrar är positivt. Men något som regeringen borde vara oroad över är att Sverige ligger i absoluta botten i OECD:s statistik när det gäller utbildningens effekt och kopplingen till arbetsmarknadens behov.
I klartext: vi utbildar procentuellt fler människor än de flesta andra länder, men vi verkar inte klara av att fylla kompetensluckorna på arbetsmarknaden med hjälp av vår vuxenutbildning. Det är vidare oroväckande att många upplever att utbildningen inte ger särskilt stor effekt.
För oss i industrin har det här varit kännbart länge. Den vuxenutbildning som erbjuds ute i kommunerna är ofta inriktade mot vård och omsorg. Förvisso finns det ett stort behov av att anställa personer inom vården – men det kan inte vara den enda bransch som har behov av kompetensförsörjning.
Anledningen till att så få vuxenutbildningar sker mot industrins yrken är flera. Den viktigaste torde dock vara att dessa utbildningar är dyra att producera för kommunen, eller dyra att upphandla, eftersom det många gånger krävs en dyr maskinpark och utbildningsgrupperna ofta är små. Dessutom får kommunerna alltid fler sökande till övriga utbildningar än just till industriutbildningarna – räknat per utbildningsplats.
Men utan kompetens klarar sig inte industrin. Det är helt avgörande för svensk industris framtid att vi kan få hjälp med kompetensförsörjning framöver. För oss som är arbetsgivarorganisation för gruvor, stål-och metallindustri, sågverk och pappersindustri handlar det också i förlängningen om att hela Sverige måste få möjligheter att leva. Det är svårt att rekrytera utbildad personal i hela Sverige – men svårast är det i glesbygd, där många av våra medlemsföretag verkar.
I överenskommelsen mellan regeringen, Liberalerna och Centerpartiet står det redan i början av dokumentet att ”möjligheten till omställning förstärks och arbetsgivarnas behov av arbetskraft med rätt utbildning förbättras”. Detta ska ske genom fortsatt utbyggnad av Kunskapslyftet, inklusive yrkesvux och yrkeshögskolan.
Vi förutsätter att regeringen tar OECD:s krisrapport på allvar. Det handlar alltså inte i första hand om fler utbildningsplatser – där är vi uppenbarligen redan bland de bästa i världen. Det handlar om att vi måste få utbildningar som tar sikte på de jobb som efterfrågas på arbetsmarknaden. I vår rapport "Tolv reformer för gruv- och stålnationen Sverige", presenterar vi ett antal dellösningar.
Vi slår fast att det behövs en ökad regionalisering av yrkesvux och ett ökat samarbete mellan utbildningsgivare och näringsliv. Vi har många goda exempel när samarbetet fungerar bra, både från Teknikcollege och från projektet Testbädd Värmland – där det är industrin och länets kommuner som tillsammans erbjuder vuxenutbildningar.
Vi uppmanar nu näringsminister Ibrahim Baylan (S) att noga ta del av OECD:s rapport och komma med en snabb analys – hur ska industrins behov få genomslag på utbudet av vuxenutbildningar?
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
