Debatt
Dan Eliasson
31 januari 2018 kl 14:11

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

Illa när folk misstänker kompisutnämningar

Dan Eliassons situation har varit ohållbar länge, men hans nya utnämningar väcker misstankar om politiska ryggdunkar, skriver Muharrem Demirok (C). 

Det här är en opinionstext

Idag kom beskedet att Dan Eliasson lämnar jobbet som rikspolischef. Inte oväntat. Hans situation har varit ohållbar under en längre tid. Det som dock kom helt oväntat var att han nu får en ny roll, som GD för Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB). Ett i många stycken kontroversiellt beslut, som riskerar att försvåra MSBs arbete avsevärt. Och som samtidigt väcker misstankar om politiska ryggdunkar och belöningssystem inom Socialdemokratin.

Problemen inom polisen kan inte enbart lastas Dan Eliasson. Polisen är en oerhört komplex myndighet som står inför en ganska stor omstrukturering. Att leda det arbetet medför givetvis svårigheter. Samtidigt har Eliasson inte gjort sin egen situation lättare, genom klumpiga uttalanden och uteblivna resultat. Redan vid hans tillsättning fanns det stora frågetecken och allt osade av partipolitik. Hans eftermäle från tidigare myndigheter var inte direkt smickrande och hans ledarskapsstil var starkt ifrågasatt. Allmänhetens förtroende för de myndigheter han lämnat var allt annat än högt. Allt detta, samt hans ledarskapsstil, underlättade säkerligen inte hans arbete inom polisen. En ledare måste ha förtroende inom sin organisation. Nu gör regeringen om samma misstag genom att utse Eliasson till GD för MSB.

MSB är inne i en väldigt spännande period. Från att ha fört en ganska diskret tillvaro så är de nu en viktig del i att återupprätta den svenska krisberedskapen. Omvärlden har på bara några år förändrats dramatiskt och Sverige måste förbereda sig på det värsta. MSB ligger idag i topp vad gäller myndigheter som allmänheten har förtroende för och bedömningen är att de gör ett bra jobb. Att då tillsätta Sveriges kanske mest kontroversiella offentliga chef som GD är helt oförståeligt. I ett slag flyttar regeringen allt fokus från myndigheten själv till dess chef.  Förtroendefrågan för myndigheten riskerar istället att bli en fråga om förtroende för dess GD. Överseendet för eventuella felbedömningar inom MSB kommer vara obefintligt. Vid minsta fel kommer kritiken vara enorm och fokus kommer flyttas till GD. Att utsätta MSB för denna enorma uppförsbacke är inte rättvist. Varken mot myndigheten själv eller mot Eliasson. Så, frågan är varför den s-ledda regeringen gör detta?

På sociala medier skojas det nu rätt friskt om att Eliasson måste ha en hållhake på s-ministrar. Dessa ska givetvis inte betraktas som annat än försök till lustiga inlägg. Samtidigt ska inte känslan dessa inlägg ger uttryck för – misstanken att regeringen skyddar och belönar Eliasson – underskattas.

Tanken att han fått sitt nya jobb som en belöning för lojalitet ligger uppenbarligen nära till hands för många. Tanken att den politiska adeln ägnar sig åt ryggdunkar och kompisutnämningar. Det i sin tur spär på politikerföraktet i en tid när vi behöver öka förtroendet mellan allmänhet och beslutsfattare. Socialdemokraterna borde begrunda dessa effekter.  

Bäst för alla parter vore i detta fall att avlägsna Eliasson från uppdraget som Rikspolischef och låta honom ta en time-out från det offentliga ljuset. Ibland spelar det ingen roll om en chef har en gedigen erfarenhet eller goda egenskaper, det blir ändå fel. Det betyder inte att personen i fråga är dålig på sitt jobb, bara att förutsättningarna för att personen ska kunna utföra ett bra jobb saknas. I detta fall riskerar regeringen att skada det arbete som MSB påbörjat och som är viktigt för landets säkerhet.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.