Hyresgästföreningens agerande är oansvarigt och obegripligt

I år blir det inget ramavtal mellan Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen om nästa års hyresjustering i Stockholm. Årets förhandlingar visar tydligare än någonsin hur den nuvarande förhandlingsmodellen nått vägs ände och är i akut behov av reformering. Utan en oberoende tvistelösning är vi uppriktigt oroade för hur hyresrätten som boendeform ska kunna värnas.

Varje år förhandlar vi fram en justering av den allmänna hyresnivån i huvudstaden och årets förhandlingar borde egentligen vara klara. Men den här gången går det inte att komma överens, eftersom Hyresgästföreningen, helt öppet, vägrar att ge privata hyresvärdar samma villkor som de kommunala bostadsbolagen. Fastighetsägarna Stockholm kan helt enkelt inte ställa upp på en sådan princip.  

Att Hyresgästföreningen kan agera på det här sättet beror på att den i dagens modell har ett direkt veto i förhandlingarna. Lyckas inte parterna komma överens kommer inte hyresnivån att ändras – det finns nämligen ingen tvistelösning att vända sig till.

De kommunala bolagen i Stockholm fick nöja sig med 1,95 procent, en nivå som med all sannolikhet innebär att hyresutvecklingen under 2020 kommer att ligga långt under såväl inkomst- som kostnadsutvecklingen. Det är en farlig trend som därmed fortsätter – där resurser för underhåll och hållbar förvaltning år efter år uteblir. På sikt hotas hyresrättens ställning, vilket var skälet till att både de privata och kommunala bostadsbolagen yrkat på en högre justering.

Mot de privata hyresvärdarna har Hyresgästföreningen i år manifesterat sitt veto än tydligare. Även om vårt yrkande var högre var vi beredda att acceptera ett liknande avtal, detta för att åtminstone få till någon justering och säkra resurser för underhållet. Det blev blankt nej från Hyresgästföreningen. I stället för en rak justering av hyrorna krävde Hyresgästföreningen en differentiering baserad på hyrans nivå, trots att dessa nivåer redan är satta i enlighet med bruksvärdessystemet. Budet var även kopplat till olika typer av krav på allt från ventilation till service av hissar.

Att följa gällande lagar och regelverk kring ventilation, radon och hissäkerhet är en självklarhet för stadens privata fastighetsägare. Men efterlevnaden av regelverket ska faktiskt följas upp av myndigheter, inte av Hyresgästföreningen. Att gå med på den typen av krav skulle ge Hyresgästföreningen en sorts myndighetsstatus, som vore helt främmande på den svenska bostadsmarknaden.  

Att kräva en differentierad justering innebär dessutom att Hyresgästföreningen använder den allmänna årliga hyresjusteringen för att bakvägen justera bruksvärdet för en lägenhet. Sådana förhandlingar förs i en särskild ordning där hyresnämnden kan fatta beslut – i de fall parterna inte kan komma överens. Att lägga in frågan i de årliga förhandlingarna undergräver hela förhandlingsmodellen.  

Agerandet från Hyresgästföreningen i årets förhandlingar är djupt oansvarigt, men faktiskt också obegripligt. I ett läge när frågan om en oberoende tvistelösning står på den politiska dagordningen hade nog många väntat sig att de velat visa att dagens modell fungerar och skapar förutsättningar för långsiktigt och ansvarsfullt fastighetsägande. I stället står vi ännu en gång utan ett ramavtal för hyresutvecklingen i landets huvudstad.

Fastighetsägarna har länge efterfrågat en oberoende tvistelösning när parterna inte kan komma överens, något som ses som självklart på många andra områden i samhället. Att en sådan saknas för bostadshyresmarknaden är direkt skadligt för hyresrättens långsiktiga utveckling. En sådan tvistelösning skulle öka förutsägbarheten för hyresgästerna, sporra till ökade investeringar i hyresrätter och bidra till mer långsiktig och hållbar fastighetsförvaltning.

I januariöverenskommelsen står det svart på vitt att förhandlingssystemet för befintliga hyresrätter ska reformeras för att fungera mer effektivt. Detta inbegriper en oberoende tvistelösning, som vid tvist avgör vad som är en rimlig årlig höjning. Den förhandling som förts i huvudstaden i år visar med all önskvärd tydlighet varför detta behövs och hur viktigt det är att överenskommelsens resulterar i tydlig lagstiftning så snart som möjligt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.