Hyresförhandlingarna måste förändras i grunden

Decennier av långtgående hyresreglering har skapat en struktur av hyror som är oöverskådlig, obegriplig och orättvis – och där hyresgästernas värderingar och efterfrågan inte tillräckligt avspeglas i prisbildningen. Dessa missförhållanden är väl belysta och beskrivna i en stor mängd nationella och internationella rapporter och analyser från bland annat OECD, IMF, EU, Boverket och regeringens långtidsutredning. Det räcker med att läsa en av dem för att inse dess betydelse för den rådande bostadskrisen, och hur de har bidragit till att andelen hyresrätter minskat dramatiskt i storstadsområdena.

Den svenska modellen för hyresförhandlingar behöver förändras i grunden. De senaste årens förhandlingar visar att vi har nått vägs ände. I motsats till de kollektiva förhandlingarna på arbetsmarknaden finns inga mekanismer som syftar till att främja snabba och konstruktiva förhandlingar mellan parterna på hyresbostadsmarknaden. I hyresförhandlingarna har vår motpart både möjlighet och allt att vinna på att säga nej – månad ut och månad in. Hyresgästföreningen har i praktiken erbjudits en vetorätt som helt saknas på arbetsmarknaden.

Våra medlemmar förstår att deras hyresgäster kan vara oroade för ökade boendekostnader, och försöker minimera behovet av hyreshöjningar genom att bedriva sin verksamhet kostnadseffektivt. Men samtidigt måste bostadsbolagen få säkra hyresintäkter som gör att de fortsatt kan erbjuda sina kunder, inte bara idag utan också imorgon, ett attraktivt boende i väl underhållna hus.

Resultatet är att våra medlemmars kunder, hyresgästerna, åter en gång får vänta oförsvarligt länge på besked om sina nya hyror. För bostadsbolagen innebär det en enorm osäkerhet om de ekonomiska förutsättningarna för kommande verksamhetsår. Denna årligen återkommande osäkerhet minskar viljan att investera i nya hyresrätter.

De senaste decenniernas stora minskning av antalet hyresrätter riskerar därtill att accelerera om regeringen väljer att driva igenom betydande begränsningar i äganderätten för bostadsföretag som gör det svårare att säkerställa den standard på hyreslägenheterna som efterfrågas. Frågan utreds för närvarande och vi ser med stor oro på vissa av de förslag som övervägs.

Bostadsbolagens affärsidé bygger på att erbjuda människor ett bra boende nu och i framtiden. Vi och våra medlemmar har inga problem med att inse att detta ställer mycket höga krav, både på branschen och på det konsumentskydd som måste finna för att hyresgäster ska känna trygghet i sitt boende. Utan ett starkt konsumentskydd blir hyresrätten en mindre attraktiv upplåtelseform, och vi vill stå upp för att bevara det – men vi måste våga förändra det som uppenbart inte fungerar.

Den nuvarande situationen är ohållbar. När förhandlingarna i Göteborg för drygt 43 000 lägenheter strandade lyckades man genom Hyresnämnden lösa cirka hundra lägenheter under ett år, av dessa har i dagsläget drygt hälften överklagats – de flesta av Hyresgästföreningen. Hela processen genom det legala systemet beräknas ta hundratals år.

Vi känner i dag att det inte finns mycket som talar för att parterna på bostadsmarknaden kan lösa detta på egen hand, inte minst därför att Hyresgästföreningen inte vill förändra ett system som i praktiken ger dem vetorätt, och som dessutom är en källa till stora intäkter. Vad som behövs är ett ingrepp från det politiskt beslutande regelverket, som befinner sig i den unika positionen att vara både en grundläggande faktor i det dödläge som uppstått och det enda som har makt att lösa situationen.  

Som företrädare för de bolag som finns på bostadsmarknaden gör vi redan mycket för att försöka vända utvecklingen. Vi tror på hyresrätten och vill därför kunna göra ännu mer. De politiska partierna har ett ansvar att förändra systemet för hur hyror bestäms. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.